Jag hann knappt blir frisk innan det var dags att bli krasslig igen. Får väl skylla mig själv när jag utsätter mig för ett Friends Arena med 40.000 människor i. Nåväl, tänkte att det kan passa bra med en filmrecension så här från soffan:
I The Runner (JB Benna) får vi följa ultralöparen David Horton på hans 4.286km långa resa längs med Pacific Crest Trail. En resa som börjar vid gränsen mot Mexico i södra Kalifornien och slutar vid gränsen mot Kanada. På sin väg passerar David tre stater (Kalifornien, Oregon och Washington), sju nationalparker, 25 nationalskogar och en mängd bergspass. Hans mål är att springa 65km per dag i 66 dagar och sätta fartrekord på sträckan. Vi får följa med i med- och motgångar genom intervjuer med David och hans nära och kära.
Filmen har redan sex år på nacken vilket märks. Den är mycket mer av en dokumentär än en livsstils/genrefilm med dess tillhörande stilistiska grepp. Tempot är tämligen lågt och det blir bitvis nästan lite långtråkigt. Och fastän det finns en hel hög med interaktiva kartor (som man aldrig orkar använda på grund av att dvd-formatet inte är direkt snabbt) är det svårt att hänga med och få en överblick över hans resa.
Är du sugen på en löparfilm är den värd en titt, men förvänta dig inte samma täta action och estetik som många av dagens filmer har.
Betyg: 2 geler av 5.
Och när man ändå ligger i soffan kan man lika gärna beställa lite ny lektyr: Extreme Running (Kym McConnell & Dave Horsley) och Relentless Forward Progress (Bryon Powell). Den förstnämnda tar oss igenom 24 av världens mest extrema lopp medan den andra är en guide till ultralöpningen som sport. Man kan väl säga att den sistnämnda bör klaras av innan man ger sig på den förstnämnda. Smaklig spis!
Run, Jonas. Run! 