Arkiv

Monthly Archives: december 2012

Välkommen till mitt 2012. Det brukar hända en hel del under ett år, men året som gått har varit extraordinärt ur flera aspekter för min del. Jag har:

  • börjat träna mer än regelbundet.
  • gått ner en hel del i vikt.
  • sagt upp mig från reklambyrån jag en gång var med och grundade – utan något nytt att gå till.

Vi tar det från början.

10 januari bestämde jag mig för att det var dags att göra något åt midjemåttet, som hade blivit väl stort. Det var inget nyårslöfte eller så, det bara råkade sammanfalla i tiden. Efter en stadig uppgång de senaste tolv åren stannade vågen på 108kg den där morgonen – 123 cm runt magen. Ok för att jag halvhjärtat gjort några försök tidigare, men nu fick det vara nog.

Jag hatade att springa. Tidigare när jag ”börjat” springa, ofta under senvåren, har jag gett mig ut på tre till fyra kilometer i fart hög nog för att helt ta ut mig. Det är ju skönt när man blir riktigt trött och känner att något har uträttats. Men efter ett par tre pass har knäna alltid börjat göra ont och jag har helt kommit av mig. Jag har varken tränat upp mig eller gått ner i vikt, bara skadat mig. Ganska dåligt om du frågar mig.

Denna gången skulle jag göra det ordentligt och erkänna att jag är en hundraprocentig nybörjare. En f.d. kollega tipsade mig om ett nybörjarprogram på funbeat.se där man börjar med att gå. Gå 15 minuter, spring tre, gå två, spring tre och så vidare tills du varit ute en halvtimme. Successivt skiftar det över mer och mer till löpning. Måste erkänna att det stundom var svårt att hålla sig till schemat eftersom jag vill känna mig trött efter ett pass, men skam den som ger sig. Jag märkte efter ett par veckor att orken började komma, det blev roligare och roligare att springa men framförallt att knäna höll. I slutet av februari sprang jag den första fem-kilometraren på strax under 33 minuter.

Samtidigt började jag äta bättre, med betydelsen mindre portioner, mer fiberrik mat och mindre öl/vin och snacks. Jag räknade kalorierna jag stoppade i mig vilket har varit till stor hjälp. Efter ett tag lär man sig vad olika saker innehåller och kan justera portioner och måltidssammansättningen på stående fot. Ett kilo i veckan försvann.

Framsteg och utveckling.

11 mars sprang jag min första mil någonsin. Mäktig känsla. Fort gick det inte, 1:11:34, men jag sprang hela vägen. Ett par veckor senare skadade jag typiskt nog ena knät i en skidbacke. Sprickor i menisken löd diagnosen med totalt nio veckors vila som följd. Träningen hade blivit en del av vardagen så jag började cykla i väntan på att få springa igen.

Första cykelturen.

Första cykelturen.

I början av juni sprang jag mitt första lopp – Blodomloppet. 10 kilometer på 58:50. Första milen under timmen! Sedan började träningspassen läggas på hög och framme i juli sprang jag min första 50km-vecka. I augusti fick jag hybris och bestämde mig för att börja träna för 50-kilometerslopp, s.k. ultramaraton, och sprang en halvmara varje söndag. Övermod? Nejdå.

Team CP+B på Blodomloppet. Jag syns i min orange tröja.

Team CP+B på Blodomloppet. Jag syns i min orange tröja.

Nu när konditionen blivit märkbart bättre började det bli kul med andra uthållighetssporter, så i mitten av augusti ställde jag upp i en triathlontävling. Jag är kass på att simma och hade en Skeppshult att trampa runt på, men kombinationen av olika discipliner verkade kul. Och det var det! Jag placerade mig i övre halvan av resultatlistan. Ja, nu var vi bara ca 50 deltagare så det kanske inte är en bragd direkt, men jag fick blodad tand och köpte mig en landsvägsracer. Det fina i kråksången är att jag nu också kan cykla som korsträning till löpningen – alltså träning som sliter på andra muskler än de som används när jag springer. På så sätt kan man fortsätta träna konditionen utan att försaka löpvilan. Efter en del rekommendationer blev det en Cannondale CAAD10 och jag blir fortfarande lika glad varje gång jag ser den. Visst är den snygg?

CAAD10

Man kan väl säga att årets investeringar är en lång utdragen historia i diverse träningsprylar. Allt från löpkläder och skor i mängder till cykel, klockor, rehab-redskap, simträningshjälpmedel, hantlar och gymprylar. Vem sa att löpning inte är en materialsport?

Apropå triathlon och simträningshjälpmedel anmälde jag mig i oktober till en nybörjarkurs i crawl hos Triathlon Väst. Jag har aldrig kunnat simma crawl/frisim så det kändes befogat. Tolv timmar på tre veckor fick mig att inse hur mycket teknik det är, men också hur kul det är när man börjar få lite grepp om det. Simning är även ett grymt komplement till annan träning eftersom det saknar all form av stötbelastning eller annan belastning på knäna. Samtidigt tränas syreupptagningen eftersom du inte kan andas när du vill. Nu är jag medlem i klubben och försöker vara med på simpassen så ofta jag kan.

21 oktober sprang jag mitt första maraton i Amsterdam. Efter lite grupptryck hade jag anmäldt mig sex veckor tidigare. Som tur var tränade jag redan för distanser längre än 42,2 kilometer så det var ingen större fara på taket. Det var en mäktig upplevelse och definitivt en milstolpe av större mått. Jag sprang hela vägen runt och kom i mål 4:26:59, tre minuter under mitt mål. Känslan av att verkligen ha presterat var överväldigande och jag kan rekommendera alla som tänkt tanken att verkligen springa ett. Vill du läsa hur det var före, under och efter loppet är det bara att klicka här. Mitt nästa maraton springer jag i Berlin 29 september.

Från välgödd reklambyrå-VD till arbetslös löpare.

Samtidigt som allt detta med löpning och träning hände började jag krokna på jobbet. Jag var med och grundade reklambyrån för drygt tolv år sedan och hade varit VD de sista åren. Man kan utan överdrift säga att det varit en stor del av mitt liv. Men under våren blev det svårare och svårare att uppbåda den energi som krävs för att göra jobbet, kollegorna och organisationen rättvisa. Jag började fundera på vad jag kunde göra för att förändra min situation, men efter mycket om och men kom jag fram till att det ända rätta var att säga upp mig. Bristen på energi var hjärnans sätt att säga att det var dags för något annat och då är det bara att inse fakta. När fröet väl fått fäste går det inte att gå tillbaka.

När jag väl beslutat mig lovade jag mig själv att ge mig lite ställtid. Tid att fundera på vad jag vill göra de kommande åren, och att inte direkt hoppa på något likartat jobb. Det är inte otroligt att jag kommer jobba på en reklambyrå i framtiden, men då har jag åtminstone kommit fram till att det är vad jag vill göra och inte bara kört på i gamla hjulspår. 6 november gjorde jag min sista dag på Crispin Porter & Bogusky här i Sverige och i slutet av november höll jag tillsammans med några andra en liten föreläsning på temat förändring mitt i livet. Här kan du se den lilla ”dokumentär” som gjordes.

cestlavie

Nu har det gått nästan två månader sedan jag slutade. Jag funderar på vad jag ska göra framöver och försöker träffa mycket folk i största allmänhet. Jag har passat på att laserbehandla mina ögon mot närsynthet. Jag tröttnade rätt rejält på att antingen springa i glasögon eller behöva pilla med linser var och varannan dag. Nu ser jag bättre än vad jag gjorde med glasögon och har dessutom en sak mindre att tänka på när jag ska träna.

Givetvis har jag tränat lite mer – framförallt simning och styrka då jag drog på mig ett löparknä i Amsterdam. Men jag har också fått möjlighet att vara mer med barnen och familjen vilket känns otroligt bra. Även om det ofta är vardagstjatigt ska man inte underskatta värdet i att kunna både lämna och hämta på dagis och skola.

Året i siffror

Så, hur såg då året ut i siffror? Är det något man får gott om när man tränar är det just siffror.

Jag har gjort 104 löppass, 22 cykelpass, 16 simpass och 32 styrkepass (som jag började logga först i september).

Jag registrerade mitt första löppass 1 februari och har sedan dess haft 20 viloveckor beroende på skador (16v), sjukdom (2v) och maraton-återhämtning (2v).

Jag har sprungit 819 kilometer vilket är strax över halva Sveriges längd. På cykeln kom jag 527 kilometer.

Personbästan i löpning (tempot inom parentes):

  • 5km: 24:42 (4:56) december
  • 7km: 35:32 (5:04) december
  • 8km: 40:42 (5:05) december
  • 10km: 54:39 (5:21) augusti – nästa PB att putsa.
  • 42,2km: 4:26:59 (6:20) oktober

Genomförda lopp:

  • Blodomloppet (10 km)
  • Kaprifoljoggen (8 km terräng)
  • Kungsbacka365 (Triathlon)
  • Midnattsloppet (10 km)
  • Amsterdam Marathon (42,2 km)
  • Finalloppet (10 km terräng)

Jag springer komfortabelt lite längre sträckor i 5:15-5:30-tempo. För ett halvår sedan gick det 30 sekunder långsammare, minst.

Jag har gått ner från 108 kg till 79,2, alltså nästan 30 kilo på 51 veckor. Midjemåttet har minskat från 123 cm till 95 och BMI har sjunkit från 31,6 till 23,1.

Men siffror i all ära – framför allt är jag i mitt livs form och känner mig som en ny person med alla möjligheter framför mig. Man kan konstatera att en förändring sällan kommer ensam. Klyschigt? Ja visst! Nu ser jag verkligen fram mot 2013 och i morgon kommer jag berätta mer om planerna.

Tack för alla glada tillrop under året, både här på bloggen och i det fysiska livet.

Gott nytt år!

Så var det dags för årets förmodligen sista löptur. Precis när jag stod färdig att ge mig ut fick jag ett sms från grann-Jonas med frågan om jag var sugen på en tur. Senast vi sprang tillsammans var Finalloppet för drygt två månader sedan. Sagt och gjort, jag kutade bort till dem och mötte upp med honom.

För min del var det åtta kilometer som skulle avverkas, med betoning på avverkas. Inga fartambitioner eller så, bara ren distans. Kände också av vänstra knät lite grand efter långpasset i fredags, vilket så klart inte höjer ambitionen.

Rundan gick via Tångudden, Kungssten, Grimmered, touchade Tynnered, tillbaka längs Söderleden och vidare mot Hagen. Blev 8,4 kilometer i 5:42-tempo. Bra prattempo, vilket utnyttjades fullt ut. Jonas var glad att få sträcka på benen lite efter två månaders avhållsamhet från utelöpningen. Han har hållit på med någon slags promenadtävling på jobbet – där löpning straffar sig! Tokigheter säger jag.

En annan glad Jonas. Men med snyggare mössa.

En annan glad Jonas. Men med snyggare mössa.

I morgon är det dags för en sammanfattning av 2012 – ett år som varit fullt med förändringar för min del. Stay tuned!

Ja, vad säger man? En gul pippi som droppskydd och ärtgröna uppdragna strumpor. Brott mot flertalet av cykelmodereglerna. Tur man sitter instängd i ett garage långt bort från alla Middle-Aged Men In Lycra som susar fram genom stan som vore det Tour de France. Ehrm.

droppskydd

cykelmode40 minuter och 20 kilometer blev det. Sjukt svettigt när man inte har någon fartvind. Avrundade med lite styrka i bra tempo:

  • Hantelbänkpress: 3 x 12 x 30kg
  • Lats / bent over row: 3 x 10 x 15kg
  • Lateral raise: 3 x 10 x 7kg
  • Triceps kickback: 3 x 10 x 7kg
  • Axelpress: 3 x 10 x 14kg

Man är väl inte medelålders förrän 40 fyllda? Eller i varje fall inte innan 35 va?

Jag har inte haft några känningar i knät att tala om på sista tiden och har äntligen tagit mod till mig och gjort kvantsprånget från distanspass upp till långpass. Ja, det blev inget låååångpass men väl 15 kilometer. Det är ändå en bra ökning från min fem- till tiokilometersturer de senaste veckorna. Och någon gång måste steget tas.

Vädret har varit helt fantastiskt idag med strålande sol och en vindstilla blå himmel. Det är dagar som denna löpningen blir en snudd på religiös upplevelse. Solen i ansiktet och vinterträd i motljus.

Dagen till ära passade jag på att prova mina nya geler från Maxim. Har använt Enervit tidigare som jag tycker fungerat bra, men man får bra pris på Maxim-sortimentet via klubben så varför inte? Det kanske inte behövs så mycket energitillskott på 15 kilometer, men det är ändå tillräckligt långt för att hinna märka av effekten. Jag petade i mig en ”apelsin” runt nio kilometer och givetvis smakade det kemikalie-smaksättning. Tycker ändå den var helt ok givet vad det är för prodult. Upplevde den också som något mindre söt än Enervit vilket är ett stort plus. Och visst kände jag av energitillskottet efter 10-15 minuter. Tummen upp så här långt med andra ord. Näst på tur står jordgubbssmaken.

gel_flaskaJag sprang till Fiskebäck, mot Tynnered och sedan höger längs med Tynnered ner mot Åkeredsrondellen. Där vek jag av och sprang bort mot Frölunda Torg. Väl där kutade jag mot Grimmered och över berget följt av Oscarsleden. Svängde vänster och sprang längs med Torgny Segerstedtsgatan och sedan in i villaområdena vid Hagens fotbollsplan. Totalt blev det 15 lugna och försiktiga kilometrar på 1:26:55 (5:48-tempo). De sista fem kilometrarna kände jag periodvis av en ömhet i utsidan av vänster knä, precis som vid tidigare distansökningar. Inga ”knivstick” eller skarpare smärtor. Summa summarum en riktigt bra känsla efteråt. Äntligen!

Igår var det vilodag från löpningen. Torsdagen var tänkt som en fixardag: klippning, spana igenom viltbutikerna inför nyår (det blev till slut hjortytterfilé), vininköp på systemet, mathandling, nyårsmenyplanerande och bostadsletande för vårens resa. Hittade ett lovande rödtjut – Chateau Corbin och ett vitt – Te Koko. Ska bli kul att testa dem.

vin-vin

Men före klippningen blev det ett besök på gymet, med ben och armar i fokus:

  • 5 min cykling
  • 5 min längdskidåkning
  • Yttersida, lår: 3 x 15 x 15kg
  • Innersida, lår: 3 x 15 x 15kg
  • Baksida lår: 3 x 10 x 50kg
  • Framsida lår: 3 x 10 x 50kg
  • Squats: 3 x 10 x 40kg
  • Lats / bent over row: 3 x 10 x 12,5g
  • Triceps kickback: 3 x 10 x 7kg
  • Biceps curls: 3 x 10 x 12,5kg
  • Roddrag: 3 x 10 x ?kg

Längdskidåkningsmaskinen var rolig. Första gången jag provar. Man står och drar i två snören kopplade till ett motstånd, ungefär som en roddmaskin fast på höjden. Känns som en bra komboträning av mage, armar och lats. Inte helt långt från vad som behövs för simningen. Blir till att köra mer av den.

Sedan fixades alla grejor, dagen försvann och det blev dags för lite rehabstyrka och bålträning innan sängen hägrade – det var en dryg vecka sedan senast. Brukar köra ett gäng övningar (med lite variation) på dryga 30-40 minuter, övningar som går att göra på sovrumsmattan utan några redskap. Med tio-tolv övningar kan jag köra igenom kroppen rätt bra, även på resande fot. Men igår kväll var det som sagt rehab av löparknät och bålstyrka som gällde:

  • Clam shell: 3 x 20 per ben
  • Benlyft, sida: 3 x 25 per ben
  • Planka: 3 x 75s
  • Sidoplanka: 3 x 45s per sida
  • Ryggplanka: 3 x 60s
  • Ryggresningar: 3 x 15
  • Höftlyft: 3 x 10
  • Liggande benlyft: 3 x 15

Idag är vädret strålande med hög klar luft och sol. Kanske att man kan få till första långpasset på länge?

I förrgår, några kilo tyngre efter julaftonens matfrossa, behövdes det fyllas på med lite frukostprylar. Så vad passar bättre än en lång omväg till Hemköp med ryggan på? Det mesta av snön var nu slask och vädret mulet. Kutade förbi Coop och Påvelund mot Fiskebäck för att svänga av mot Söderleden och väl där tillbaka längs med leden mot Hemköp.

Tror Hemköpiterna börjar bli vana vid löpare som handlar. Eller rättare sagt begynnande medelålders män i lycra – som handlar. Knappast någon som noterade en flåsig snubbe med tajt löparrygga som hastade igenom butiken. Ryggsäcken är inte den största så mängden grejor blev begränsad, men en frukost borde det kunna bli.

Dagens fångst.

Dagens fångst.

Väl hemma visade GPS:en på åtta kilometer (5:28/km). Fint så. Men ännu finare är att jag i och med det sprungit motsvarande halva Sveriges längd under 2012! Inte så illa pinkat givet att första riktiga löppasset gick av stapel i februari och att jag haft i runda slängar 16 veckors löpvila (mestadels beroende på vårens skidskada) under året. Så här långt är det:

halva_sverigeGissar att hela Sverige måste klaras av under 2013. Blir i snitt tre mil i veckan att springa, men får jag bara vara hel och frisk bör det gå helt ok.

Men först idag (ja, egentligen igår eftersom jag skriver det här mitt i natten). För att tära så lite som möjligt på familjens tid är det bra om man kan förena nytta med nöje i största möjliga mån. Idag (igår) fyllde barnens kusin två år, och eftersom hon bor i krokarna passade det bra med en löptur hem. Stinn på julmat och kalasgodsaker bytte jag om och rullade iväg hemåt. Turen gick via Åkered, Önnered, Tynnered, Fiskebäck, Påvelund och Torgny Segerstedtsgatan. Eftersom det var strax över veckan sedan senast fick det bli ett tröskelpass. Även idag landade GPS:en in på åtta kilometer (5:05/km) följt av en kilometers nerjogg.

Under turen märktes det att vädret blivit lite varmare de senaste dagarna. Jag tänkte först inte på det och klädde mig som tidigare två-tre veckor, dvs för -5-8°C. Men 10°C varmare gör en viss skillnad och jag var tvungen att stanna och ta av mig halsbuff och öppna jackan. Nästa gång blir det till att springa utan underställ. Gott!

Äh, det gick inte att hålla sig. Och så är det rätt sjysst att sätta en bottennotering vädermässigt när väl tillfälle ges. Det blir liksom inte så mycket värre än att springa i snöoväder med kulingvindar – ja, det skulle möjligtvis vara i full orkan då. Rätt gott att ha med sig sedan när det bara är kallt, eller bara är blåsigt, eller bara blött. För det mesta är det ett taskigt väderelement åt gången, max två. Ikväll är de tre: kallt, blött/halt och blåsigt.

Bytte ut det vanliga understället mot ett i ullfrotté. Visade sig bli på gränsen för varmt. På toppen blev det keps, mössa och luva. Med buff över näsa och mun.

Upp med händerna och hit med stålarna!

Sprang en av standard-femmorna med hopp om mesta möjliga lä där. Funkad sådär. Vinden och snön stack bra i kinderna och runt ögonen. Farbröderna som alltid är ute och skottar framför husen, trots pågående snöoväder, idiotförklarade mig med sina blickar.

Det blev en oväntat fin runda – åtminstone om man bortser från vädret. Det är inte ofta man får springa i orörd snö i stan. Dessutom fick jag testa min tes om att ”bilsnö” är den värsta att springa på, med noll fäste. Till och med den nyvirvlade pudersnön ikväll var bättre.

orördsnö

Snabbt gick det inte och tungt var det, men nu blir det garanterat ingen mer löpning innan julafton. God jul!