Helgen som gick bjöd på ett riktigt grymt läger för våra yngre atleter. Arenan var Vilunda med Scandic Upplands Väsby i centrum. Jag var där med mina två killar och hjälpte till både som pappa och som ledare på lite olika pass.
Här är en liten inblick i helgens aktiviteter:
Väl hemma på söndag kväll var killarna möra med träningsvärk i hela kroppen (en ny upplevelse) men samtidigt väldigt glada och nöjda. Tack för ett toppenarrangemang, Väsby SS och Svenska Triathlonförbundet!
Well, nu är jag ju inte direkt snabb på bollen här, men för en dryg månad sedan var det äntligen dags för en veckas träningsläger på varmare breddgrader. Ja, vi hade tur med vädret och solen sken på oss mest hela tiden.
Drygt 45 Triathlon Västare inkl några nära och kära hängde på ner till Can Picafort, strax söder om Alcudia, och hotell Ferrer Janeiro.
Vi flög ner på lördagen och hann med ett kortare rullpass för att se att cyklarna höll ihop efter montering. Tvärs över gatan från hotellet ligger ett stort cykelgarage med tillhörande verkstad. Riktigt smidigt och bra service.
På söndagen började veckan på riktigt med en tur till klassiska Sa Calobra/Coll dels Reis-backen, drygt 10 kilometer med 7% lutning. Jag hade stränga order att fokusera på mängd och stå över allt vad hårkörning och skyltspurter heter. Löd order och masade mig upp för den fina backen på dryga 41 minuter, en bra bit under tröskelpuls. Gott så.
Efter veckans enda simpass (i våtdräkt!) bar det på måndagen iväg mot södra delen av ön för ett plattare distanspass. Fick se sydspetsen innan vi rullade hemåt i mot/kantvind. Kände mig urstark på slutet och drog klungan sista 15km hem. Fick ihop strax över 18 mil.
Tisdagen bjöd på en mycket fin tur till Betlem-klostret, med en klättring i en ravin. Som grädde på moset glömde Göran sin plånka på caféet högst upp på toppen av Arta. Jag råkade vara på fel plats vid fel tidpunkt (i receptionen för att magnetisera om min rumsnyckel) och fick följa med på 40 trevliga bonuskilometrar för att hämta den. Avrundade dagen med ett yogapass och fick epitet ”gummigubben”. En av få situationer där det ger kudos.
Far de Formentor stod på tur på onsdagen. Kändes trögt och tungt, kanske hade benen tröttnat? Väl framme vid fyren klev jag av för en kaffe och såg att en eker hade gått av och hjulet skevat till sig så att bromsen låg på. Ändå lite positivt besked att det inte var fel på benen, även om det innebar en sväng in på serviceverkstaden. Cyklade lugnt och fint hem för att inte riskera ännu en eker i det wobblande bakhjulet. Rundade tillsammans med Ashkan av med fem kilometer bricklöpning i mina nya splitshorts. Fin-fina grejor.
Torsdag betyder, som alla vet, Puig Major-torsdag. Vi tog en buss till västra sidan av ön för att cykla genom hela bergskedjan med start i Port d’Andratx. Mycket fin cykelväg och många fina backar med Puigen som krona på verket. Direkt efter en pizza i Port de Sollér bar det av uppför den 14 kilometer långa och 1000 meter höga backen. Var lika lydig som i Sa Calobra och rullade uppför en bit under tröskelpuls. Desto snabbare gick det utför på hemväg ner mot Pollença.
Port de Sollér
På fredagen var det dags för veckans sista pass, en lugn tur till velodromen i Sineu. Det blev ett par varv som draglok för Joachim innan det vankades kaffe. Avslutade det hela med ett 10-kilomters bricklöp som kändes kanon.
Lägerbetyget kan inte bli annat än topp notch. Enligt de ruttade Playitas-rävarna var Ferrer Janeiro strået vassare vad gäller mat och bekvämligheter (varje dag avslutades t.ex. med tunga intervall-sessioner i spat som ingick). Och enligt mig var sällskapet oslagbart.
Fick ihop totalt 76 mil på sadeln, en herrans massa höjdmeter och drygt 30 timmar träning. I’ll be back.
Run, Jonas. Run! 