Arkiv

Monthly Archives: juni 2013

Helgen gick i barnfrihetens tecken – båda killarna hälsade på hos mormor och morfar i Ljungskile. Sebastian, Niklas och jag hade planerat att springa Sandsjöbackaleden på lördag förmiddag. Kvällen var vigd åt Annas lillebrors 30-årsfest och på söndagen skulle barnen hämtas och jag tänkte cykla hem till Göteborg.

Trots att jag köpte en karta över Sandsjöbacka-området redan i höstas har jag inte lyckats springa där särskilt mycket, bara brottstycken av den nordligaste delen vid Sisjön och Oxsjön. Och inte är den delen särskilt terrängig heller.

0629_treamigos

Jorå så att…

Vi körde ner och parkerade en bil vid Kyrkoby Dala innan vi åkte upp och parkerade vid Sisjöns scoutgård där vi utgick ifrån. Precis när vi stängt av motorn öppnade sig himlen men efter ett par dagars regnande gjorde det varken till eller från, markerna skulle vara genomblöta hur som.

0629_niklas

Sandsjöbackaleden bjuder på 21 kilometer med ett väldigt varierat utbud av natur; allt från barrskog och myrar till lövskog och bergshedar. Bitvis är den väldigt teknisk och än mer så idag när regnet öste ner. Klipphällarna blev till glashala fällor och man visste inte alltid var foten skulle ta vägen när den sjönk ner i leran. Men kul var det!

0629_berg

Sista 8-10 kilometrarna var det riktigt vattensjukt, bitvis försvann stigen ner i små sjöar.

0629_vatten

Benen hade bra tryck i sig men farten drogs ner av leran och de hala klipporna. Det fanns inte en chans att springa på där, det blev snarare ett trippande. Väl framme vid Kyrkoby Dala stannade klockan på 2:17:56. Sandsjöbackaleden var en riktigt kul tur att springa, trots allt vatten. Det blir garanterat en retur på denna, men först får det torka upp lite!

Vattenpaus – in- och utvändig.

Vattenpaus – in- och utvändig.

På söndag eftermiddag var vädret på bättre humör. Solen tittade fram bland molnen, och ju närmare Ljungskile vi kom desto varmare blev det. Perfekt för en cykeltur! Förra gången jag skulle cykla hem härifrån vad det början av januari, kallt och lite småhalt. Turen kröntes av en punktering inte ens halvvägs hem. Vis av erfarenheten hade jag nu med mig reservslang och verktyg.

0630_cykla

Äntligen hemma.

Farten var fin nästan hela vägen hem, det var bara den sista milen västerut längs hamnen i Göteborg som det tog emot med den eviga motvinden som blåser in från havet. Turen gick gått fin-fint och jag känner tydligt att varje längre pass går bättre än det förra. Farten är högre under längre tid. 2:36:43 tog de 80 kilometrarna. Snittfarten landade in på 30,64km/h vilket man allt får vara nöjd med. Benen är ordentligt trötta efter helgens två långpass så i morgon blir det vilodag. God natt på er!

I söndags var det långsimspremiär med våtdräkten. Jag räknar än så länge allt över en kilometer som långsim. I lördags simmade jag förvisso 900 meter i öppet vatten, men nu tänkte jag köra åtminstone 1500 vilket är det längsta jag hittills frisimmat.

När familjen skulle fiska krabbor vid bryggan passade jag på att hoppa i. 150 meter norr om bryggan sträcker sig en liten stenpir ut i vattnet. Ett perfekt ställe att köra vändor fram och tillbaka då den sidan ligger i ”lä” från fjordmynningen och därför har betydligt färre brännmaneter.

Det lilla jag hittills använt dräkten, en Orca S4, har känts bra. Visst, man ser ut som en välstoppad korv och man får bjuda på lite poserande, men vad gör väl det när man simmar lite snabbare på kuppen?

0623_poseSimmandet flöt på riktigt bra och jag såg inte en manet. Efter ca 1000 meter började dräkten skava lite i nacken och jag fipplade en del med halstätningen utan att riktigt få till det. Kanske var den inte riktigt stängd? Försökte att inte tänka på det men med några hundra meters mellanrum gjorde sig den brännande känslan påmind.

0623_sim1

Rätt som det var hade jag simmat 1900 meter, det vill säga sträckan man simmar i en halv Ironman. Att göra det under året har varit ett av min årsmål, så det var fint att redan kunna pricka av det! Armarna kändes fortfarande bra, men på grund av skavet i nacken tänkte jag bara köra färdigt vändan och sluta vid 2100 meter.

Med 75 meter kvar lyckades jag givetvis simma in i trådarna från den enda maneten. Som om skavsåret i nacken inte var nog fick jag en tråd runt halsen, brände mig gott på vänster handled och på höger fot. Åtminstone tur att jag inte var i Australien nu.

Det tog drygt 41 minuter att simma de 2100 metrarna vilket är strax under två minuter per 100 meter – en fart jag är helt nöjd med.

0623_sim2

Idag tog jag en bild på min nacke och kunde konstatera att det såg rätt ”bränt” ut. Har du några tips på vad jag kan göra för att undvika detta framöver är du extra välkommen att skriva en kommentar nedan. Kanske ska jag bara stänga dräkten mer noggrant, eller behöver jag klippa halslinningen lite?

0623_burned

Kände att jag saknade några kilometer i kroppen för att göra veckan komplett. Kände att jag saknade ett långpass. När Anna kommit hem från sitt ridläger och barnen kommit i säng drog jag ut. Eftersom jag sprang i mina Brooks Green Silence på tävlingen igår så kanske man skulle vara lite vild och på riktigt premiärspringa de knallgröna Nike Flyknit+ jag köpte i Los Angeles? Som tur var hade regnet precis upphört och solen tittade fram mellan molnen.

Gick ut i 5-tempo och sprang genom Majorna, fortsatte i 5-tempo längs med andra lång och utmed Haga och körde lite till i 5-tempo uppför Övre Husar och Slottis. Varför inte springa på i all evighet i 5-tempo? Daghammarsköld gled förbi och likaså Järnbrott och Frölunda Torg där jag klämde en gel. Och jo, helt plötsligt hade jag sprungit 21,1km i 4:55-tempo och klockan stannade på 1:43:40. Heeelt sjukt att göra det när jag sprang ut med ambitionen att göra ett normalt långpass en söndagkväll. Inte ens dödstrött efteråt. Äntligen revansch på det jävla skit-GöteborgsVarvets 1:53:12! Vad jag har grämt mig. Jag visste att jag hade det i mig. Ända smolket i bägaren är väl att detta är ett kvitto på att jag inte maxade på triathlon-tävlingen i går. Men man kan inte äta kakan och ha den kvar.

Det skålar vi på!

0616_gosset

Så var det dags för årets första triathlon-tävling och min andra hittills. Jag såg fram mot att få köra igenom alla grenarna nu när man gått både crawl-kurs, skaffat en vettig hoj och jackat upp träningen sedan min första tävling i augusti. Kvällen innan gick jag igenom checklistan om och om igen; löpskorna hade fått snabbsnörning, resårband för nummerlappen, simmössa och glasögon, våtdräkt, luftpump, solglasögon, cykelverktyg osv. Nu var all utrustning testad, preppad och inpackad i bilen.

På vägen till Borås stannade jag till i Landvetter för att hämta upp mina föräldrar och barnen som övernattat där – en hejarklack är alltid kul att ha.

0615_medkidsen

På väg till växlingsområdet med nummerlappen i högsta hugg.

Borås City Triathlon är en tiondels Ironman lång; 380 meter simning, 18 kilometer cykling och 4,2 kilometer löpningt. Lopp runt den här distansen kallas för sprint och bör ta nedåt 45 minuter för eliten och runt 1:20 för en genomsnittlig person som vardagsmotionerar lite. Mitt mål var att gå under timmen även om jag baserat på mina träningstider borde hamna runt 1:02-1:03.

Eftersom detta blott var mitt andra triathlon-lopp hade jag anmält mig till motionsklassen. Tävlingsklassen får det bli när jag fått mer rutin och vässat mig lite till.

0615_stadsbron

Killarna håller koll på starten. Tjuvstarter vill vi inte veta av.

Simningen startade vid trapporna under Stadsbron. 12:00 drog tävlingsklassen iväg och sedan var det dags för motionsklassen att kliva i vattnet. Någon sa att det var 18°C, men det kändes mer som 14-15. Jag placerade mig i andra ledet inför startsignalen. Jag är inte snabb och ligger jag längst fram kommer jag bara bli översimmad.

0615_soon_start12:05 gick startsignalen och jag kastade mig framåt och vevade på hårt för att få lite fart och avstånd till bakomvarande samtidigt som jag fick parera för fötterna framför mig.

0615_simstartErfarenhet 1: Starta längre bak. 10-15 meter fram blev jag översimmad och nertryckt i vattnet. Man kommer helt ur fas och tappar andningen. Och med armar, ben och fötter överallt runt omkring får man passa sig lite extra innan man flyttar huvudet. Som en konsekvens kändes det som att luften inte riktigt räckte till och armarna tröttnade direkt, nästan som att mjölksyran slog till. Jag fick gå över till bröstsim större delen av sträckan, frisimmet fungerade helt enkelt inte som det skulle. Nästa gång blir det till att lägga sig längre bak, trängas lite mindre och se till att komma in i min egen rytm.

0615_suitoff2

Efter 7:08 var jag 27:e person av 45 upp ur vattnet. Springandes mot växlingsområdet i Stadsparken åkte mössa, glasögon och våtdräktens överdel av. Det var dags att byta till cykel. Tävlingskläderna har man redan på under våtdräkten så först åker nummerlappen på (ska sitta bak när man cyklar), sedan solglasögon, hjälm och cykelskor. Cykeln får man i princip inte röra innan hjälmen sitter på.

0615_T1_1

Med allt på plats var det bara att springa den 200 meter långa vägen ut ur växlingsområdet innan man fick sitta upp och cykla på.

0615_T1_2Det bar av söderut genom stan. Efter ett par kilometer var vi ute på Varbergsvägen, en tämligen flack landsväg som fungerade fin-fint att cykla på. Jag blev ganska tidigt passerad av två personer men cyklade sedan om ett antal cyklister inklusive den ena av de två. Känns alltid gott när man plockar placeringar. Benen var pigga och cyklingen kändes fin-fin.

Erfarenhet 2: Memorera hur det ser ut när du närmar dig växlingsområdet. När det var en kilometer kvar började jag ta ur fötterna ur skorna för att ha ett moment mindre i växlingen. Tyvärr missbedömde jag avståndet till växlingsområdet där man måste kliva av. Jag hann bara knäppa upp spännena på skorna och fick springa till min plats med dem på. De 18 kilometrarna gick på 33:37 (ca 32,5 km/h) och jag var 21:en snabbast.

0615_T2_1

Upp med cykeln på stativet, av med hjälm, på med löpskorna, vrid fram nummerlappen, glöm inte kepsen i värmen och sedan iväg på stumma ben.

0615_T2_2

Erfarenhet 3: Pressa på! Efter cyklingen brukar det kännas som om man springer på träben. Det tar någon kilometer innan man kommer in i sitt vanliga löpsteg och så även nu. Första två kilometrarna kändes tunga men med tanke på att det bara var strax över fyra kilometer så borde jag pressat på mer.

0615_start_lopning

Banan gick norrut längs Viskan, över på västra sidan och söder ut mot Stadsparken där vi vände för att springa samma väg tillbaka. Där fanns också en vattenstation som serverade kolsyrat(!) vatten. Ingen kul överraskning när vattnet bubblade bakvägen upp i näsan. Egentligen var det först den sista kilometern som gick i ett ok tempo runt 4:30. Jag spurtade på de sista 200 metrarna av upploppet och sprang i mål på 1:03:39 och en 25:e plats. Löpningen gick på 19:36 vilket var ca 40 sekunder långsammare än planerat.

0615_soon_finish

Summa summarum var det en riktigt kul dag med perfekt väder. Visst, simningen gick åt skogen men jag är ändå nöjd med loppet. Nu vet jag hur mycket mer jag kunnat pressa på i de olika momenten och det finns en del extra att ta av. Även växlingarna som tillsammans tog 3:20 kan förbättras en hel del med lite träning. Det är ändå betydligt mindre jobbigt att kapa en minut där än att kapa en minut ute på banan.

Arrangemanget var bra och det var mycket folk som i det vackra vädret kantade banan. Vi syns förhoppningsvis nästa år!

0615_medalj1Tack till far min som fotograferade det hela.

Min medlöpare C satte nytt PB på både fem och tio km igår. Det påminde mig om att det var några månader sedan jag sprang för ett nytt personbästa. Det har överhuvudtaget varit ont om ordentliga fart- och intervallpass på sistone. Min snabbaste femma hittills är på 22:46 och sprangs som en del av en tia. Dags att ge det ett försök med andra ord!

Eftersom jag jobbade nere i Hovås idag passade Säröbanan perfekt för en femma – platt asfalt, inga skarpa svängar eller direkta vägkorsningar. Kollegan M gav mig skjuts till en kilometer från min tänkta start strax söder om Askim. Värmde upp den sista biten, stretchade lite och drog iväg.

Vädret var fin-fint med 20°C och lätt vind. Jag kutade och kutade:

1: 4:11
2: 4:11
3: 4:18
4: 4:26
5: 4:19

21:25!

Kände mig flåsig och hade trötta ben efteråt (no shit!) men jag borde kunnat pressa tiden ytterligare lite. Gott att checka av årets mål redan nu: fem kilometer under 22 minuter.

Nog för att det är osannolikt men hoppas det inte är sista gången jag krossar mitt 5km-PB med 1:21!

Hårt 10km-pass i torsdags, första tre cykelmilen på länge i fredags följt av en spontanövernattning på Falkenbergs Strandbad med en hel del vin. På toppen lägger vid 25-30°C under en strålande sol. Med andra ord grymma förutsättningar för 14 kilometer terräng med Niklas och Mikael. Vi möttes upp på parkeringsplatsen vid Sisjöns badplats. Jag kom direkt på Falkenberg och fick vackert byta om vid bilen. Planen var att springa ner mot Oxsjön och sedan vika av vänster på Sandsjöbackaleden och därefter ta in på Torrekullaleden och springa motsols tillbaka mot Sisjön. En sträcka jag själv inte sprungit tidigare. Vi rullade iväg förbi badplatsen som var överfull av solbadande människor. Benen kändes blytunga. Mikael tänkte springa 10 kilometer på de lite större spåren och fortsatte runt Oxsjön och sedan tillbaka mot Sisjön när vi vek av in på Sandsjöbackaleden.

Niklas svävandes fram över stigarna.

Niklas svävandes fram över stigarna.

Naturen var på sitt bästa humör och allt var strålande vackert. Bäckarna porlade fram och solljuset slog ner så där trolskt mellan träden. Svetten lackade och efter några kilometer var det inte mycket annat att göra än att ta av sig tröjan. Att man ser snabbare ut än vad man är får ses som en bonus.

0601_i_skogen

0601_snedsteg

Tejpade bröstvårtor är hett!

Varma försommardagar är också ormdagar. Tre gånger såg vi ormrörelser i riset någon meter från vår stig, men som tur var slapp vi närmare studier av dem. På vår väg genom skogen sprang vi genom gles blandskog, tätare granskog, grusvägar utmed böljande åkermarker, någon kilometer asfalt, på spänger över sumpmark och svårt tekniska nedförslöpor. En mycket varierad och vacker runda.

0601_grus_Niklas 0601_vattendrag Någonstans vid sex sju kilomter träffade vi på två killar med hund. De höll på att förbereda någonting och när vi kom springandes drog de hunden närmare sig. Tyvärr räckte det inte och när jag skulle runda dem hoppade hunden upp mot mig och bet. Jag kände tänderna mot sidan av låret, men som tur var klarade jag mig undan med ett par sönderbitna tights. Efter ursäkter och byten av telefonnummer lämnade vi dem bakom oss och sprang vidare.

0601_hundbett Benen var trötta hela rundan igenom och det kändes konstant som jag sprungit tio kilometer längre än vad jag faktiskt gjort. Värmen gjorde också sitt till och ett par gånger kostade vi på oss gångpauser, men vad gjorde det en dag som denna? Summa summarum är rundan en av de finare jag sprungit, och den ligger inte långt hemifrån.

0601_dyka Efter dryga fjorton kilometer var vi tillbaka vid Sisjöns badplats och mötte upp med Mikael. Till min förvåning var det en del folk som badade och då var det inte mycket att tveka på. Av med GPS, mobil och skor och snabbt ner i vattnet. Jag förväntade mig isande kyla men det var faktiskt riktigt skönt. Jag kunde till och med ligga kvar i vattnet, ta några simtag och flyta runt en liten stund. Så var sommaren invigd på riktigt!

0601_simma