Archive

Monthly Archives: juli 2014

Så var det dags för årets tredje upplaga av Kaprifoljoggen i Bovallstrand. Förra veckan satte jag PB med 37:56, men med 30°C värme kändes det inte aktuellt att ge sig på en putsning idag. Istället kändes det finurligt att göra ett brick-pass av det hela – dvs att man simmar/cyklar eller cyklar/springer. Barnen skulle springa 1-kilometersloppet så övriga familjen tog bilen medan jag hoppade på cykeln för en 30-kilometersomväg till Bovall. Med rätt tajming skulle jag vara på plats 10 minuter innan start, få min nummerlapp osv.

Cyklade ut mot Bohus Malmön-färjeläget, svängde av mot Örn och fortsatte vidare mot Askum, Tossene och Dinglevägen där jag svängde av mot Bovallstrand. Motvind nästan hela vägen och farten blev därefter – 33km/h trots att jag tryckte på en del. Sladdade in vid starten och gjorde en storstilad entré. Familjen var redan på plats och hade hämtat ut alla nummerlappar. Tyvärr drog det ut lite på tiden innan startskottet gick, men vad gör väl det.

Först iväg var barnen – 1- och 2-km-löparna.

Oskar (i gul tröja till vänster) skäms inte för sig bland de större barnen och tar för sig i startledet.

Oskar (i gul tröja till vänster) skäms inte för sig bland de större barnen och tar för sig i startledet.

Exakt en minut senare var det dags för oss vuxna (4 och 8km) att kuta iväg. Ganska bred representation av klubbar närvarande med Solvikingarna, Hälle IF och självklart Triathlon Väst i spetsen. Kom iväg bland de första men höll igen lite på farten. Dels för att orka runt med hedern i behåll, men också för att göra slag i saken och se hur andra varvet artar sig om det första gick lite långsammare.

140722_start

Värmen gjorde sig snabbt påmind trots att större delen av banan springs inne i skogen och för ovanlighetens skulle hade de idag en vattenstation vid varvningen. Bra initiativ! Jag kutade förbi ett par löpare efter 2,5 kilometer, för att resten av loppet springa helt själv. Som vanligt flöt andra varvet (upplevt) snabbt förbi även om cykelbenen gjorde sig påminda. Kanske att det ändå kändes lite lättare än det brukar.

Inför sista kullen hade jag två minuter kvar till 40-strecket. Tänk om jag skulle klara att gå sub40 med tre mil cykel i benen. Jag tryckte på med allt jag hade i stegen upp för berget. Väl uppe på bergsklacken stod barnen och hejade medan Anna fotograferade för brinnande livet. Där och då led jag som få och kände mig inte direkt photogenique.

Jag ser ändå rätt ok ut här, men satan vad tungt det var.

Ser tämligen pigg ut. Det var jag inte. Och jag ska tänka på att inte springa omkring med ett kylskåp.

I nedförslöpan mot mål försökte jag lägga i en sista växel. Det gick sådär, men jag kom ändå in på 39:29 efter de åtta hårda terrängkilometrarna! Riktigt nöjd givet cyklingen och värmen. Nästan mer nöjd än med förra veckans PB faktiskt.

140722_tired

Men det var på håret – jag klarade knappt att stå på benen när jag kommit i mål. Efter vatten, titt på barnens medaljer, vatten, halvt värmeslag, vatten och mer vatten var det dags att rulla hemåt.

140722_jonasoskar

Nu blev det raka vägen (nio kilometer) hem och direkt ner till bryggan för ett kvällsdop. Kvalitetsbrick skulle man kunna kalla passet.

140722_kvallsdopp

Risö är en liten ö i Åbyfjorden – ja, den enda ön skulle jag nog drista mig till. Den ser inte alls ut som Bohuslän gör i övrigt, utan mer som Allvaret på Öland. En liten topp som sticker upp ur havet alldeles nära den västra kanten av fjorden. Det fina är att den är nästintill rund och har en omkrets på exakt en kilometer. Perfekt att simma runt med andra ord.

140721_riso

Ja, GPS:en är inte vidare exakt när man simmar.

Av någon anledning har det mest blivit 1–1,5 kilometer när jag simmat i sommar, så nu var tanken att simma lite längre. Planen var att köra tre kilometer och om allt kändes bra ta ett fjärde varv, dvs 4000 meter, något längre än en full Ironman-distans. Också det längsta jag simmat.

Jag passerar stranden på norra sidan.

Jag passerar stranden på norra sidan.

Vädret var kalas och inte en brännmanet hade setts till de senaste dagarna. Undervattensmiljön är riktigt fint och det finns mycket att titta på utmed branten ner i djupet. Två varv flöt på fint, med undantag av den västra sidan där det både var motström i gattet och vind rakt framifrån. Jag simmade lugnt, motsvarande långpassfart vid löpning. Vid 2,5 kände jag av höger axel lite, men inget som störde så jag körde på med ett fjärde varv. Och vips var 4000 meter avklarat. Utan större ansträngning. Känns riktigt bra att äntligen ha gjort en Ironman-distans. Det gick på dryga 1:20, så det får jag också vara nöjd med.

140721_sim2

Årets andra upplaga av Kaprifoljoggen gick av stapeln idag, ett terränglopp som IK Granit arrangerar fyra julitisdagar varje år i Bovallstrand, Man kan välja att springa 1, 2, 4 eller 8 kilometer. Jag sprang de 8 kilometrarna för  första gången 24/7 2012 på tiden 50:37. Det visade sig vara en bana som inte gör namnet rättvisa. En bana där man egentligen aldrig får möjlighet till återhämtning. Antingen går det uppför, tämligen brant utför, eller plant på en äng där man riskerar att trampa snett. En bana som blivit en bra referensbana för min utveckling.

Förra året sprang jag två gånger, 40:25 och 40:02. Neslig tid då mitt mål var att gå under 40 minuter. Men skam den som ger sig, i år skulle det ske. Konstigt vore det annars med all träning i bagaget sedan dess.

Förra tisdagen var det tänkt att ske. Kom iväg bra mycket snabbare än tidigare gånger och det flöt på bra, även om det såklart var övermäktigt jobbigt på andra varvet. Kanske gick jag ut lite väl hårt på första. Gjorde en minnesanteckning att ta det lite lugnare nästa vecka. Med strax över kilometern räknar jag lite på min sluttid och inser jag att jag har god tid på mig att gå under 40 minuter. Men då händer det som inte få hända, jag missar avfarten upp till vänster efter den branta asfaltsutförslöpningen. Och vad värre är att jag inte upptäcker det förrän 150 meter längre ner för backen. Där var det PB:t grusat. Imploderar av ilska, tar av mig nummerlappen och börjar knata/småjogga sista biten till mål där jag tog ett litet kliv vid sidan av målgången och DNF:ade.

Jag hade sprungit in runt 39 minuter om jag inte missat den där avfarten. Det värsta var väl inte själva PB-missen utan vetskapen att jag skulle behöva plåga mig runt nästa vecka också. För en plåga är det. 40 minuters kuta med i princip maxpuls från början till slut är inte direkt prattempo.

Så här glad blir man när man klantar till det rejält.

Så här glad blir man när man klantar till det rejält.

Så idag var det dags igen. Det hade regnat hela eftermiddagen så luften var förvisso syresatt, men också trögandad. Startfältet såg ovanligt snabbt ut idag så det fick bli några extra uppvärmningsövningar. Som vanligt inför tävlingar kände jag mig omotiverad och osugen på att köra hårt.

Starten gick och vi drog iväg tillsammans med de som skulle springa 4km. Uppskattningsvis sju åtta personer drog iväg, men jag struntade i dem och tänkte köra mitt eget tempo och försöka köra lite jämnare splitar. Det kändes ganska lätt och efter första kilometern stod klockan på 4:05 – sju sekunder snabbare än förra veckan. Jaja, då är det väl bara att köra på. Efter två kilometer sprang jag om en av de och därefter sprang jag i princip själv resten av loppet.

Vid 2,5 km höll jag på att göra en riktig vurpa. Marken var blöt och alla rötter och stenar lika så. Liksom förra veckan sprang jag i mina nya Inov-8 Trailroc 245. Hittills tycker jag de verkar vara något hala och i en av kurvorna tappade jag allt grepp och såg nog mer ut som en short track-skirdskoåkare i bästa kurvtagarform än en löpare. Men med en heroisk insats av ländryggen tog jag kurvan och lyckades hålla mig på fötterna.

Avfarten efter asfaltsbacken missades INTE och jag tryckte på lite över det efterföljande kalhygget. Vid varvningen stod klockan på 18:31. Snabbaste halvtiden hittills! Ute på ängen några hundra meter efter varvning blev jag omsrpungen av någon riktigt stark löpare. Han bara susade förbi med kraft i stegen. Undrar om han kom sent till starten?

Med två kilometer kvar fick någon häng på mig och låg bakom mig fram till den förhatliga avfarten då han sakta gled förbi mig i uppförsbacken som följer. Sedan var det bara några små motlut kvar och den sista bergsklacken som ska forceras med ett par kraftfulla steg. Väl uppe på toppen tittade jag på klockan som visade 37:35. 25 sekunder på mig för att gå under 38 med bara drygt 125-150 meter kvar. Jag tryckte på för allt vad tygen höll och rusade ner för den sista utförslöpan och in i mål. Pip. 37:56! En PB-sänkning med 2:06. Otroligt skön känsla efter förra veckans debacle. Äntligen får man sälla sig till de som springer Kaprifoljoggen på trettio-någonting. Jag snittade ett 4:44-tempo och en puls på 185 (193 max) – min högsta snittpuls hittills vågar jag påstå.

Och startfältet visade sig vara just så starkt som det såg ut. Faktiskt starkast hittills. Min tid räcker i normala fall till en 5–7-placering. Idag hamnade jag nog inte bättre än 10:a (EDIT: Jag kom 7:a). Men lika glad är jag för det. Nu har jag en chans kvar att putsa tiden lite innan vi åker hem till Göteborg igen. 37 minuters lidande. Gruvligt.

Sedan förra inlägget har det hunnits med ett Göteborgsvarv, ett brutet BUM45, ny tempohoj och någon träningstävling. Bland annat. Det hinner gå några veckor fler än man kan önska mellan varven. Men nog om det, nu är det dags för Bokenäs Triathlon. Triathlonpremiär för Viktor och premiär som licensierad för min del.

Kort och gott – Bokenäs Triathlon är en kanontävling med flera barn- och ungdomsklasser såväl som lopp för både motionärer och elit. Sprintbanan är ganska tuff med ett par tröttande stigningar på cykelbanans (man startar i uppförsbacke!) två varv. Löpningen i sin tur startar med en monsterbacke och fortsätter sedan i skogsterrängen och på grusvägar innan man går i mål ute på en åker. Sammanlagt simmas det 400 meter, cyklas 20km och löps 4,7km.

Eftersom man sällan lyckas få några bilder när man tävlar så tänkte jag nu ta chansen att göra ett litet bildsammandrag när Anna stod vid sidan av banan med kameran i högsta hugg.

En sista koll av utrustningen i växlingsområdet. Är allt på plats? Nej, hjälmen fick åka upp på styret.

En sista koll av utrustningen i växlingsområdet. Är allt på plats? Nej, hjälmen fick åka upp på styret.

Publiken var på plats, och vädret likaså!

Publiken var på plats, och vädret likaså!

Starten går! Kan du se mig?

Starten går! Kan du se mig?

140712_cykel_varvning

Simningen gick ok, även om jag är bland de långsammare i fältet – kom upp som 32 av 40. Cyklingen gick också ok trots att det inte var någon vidare kräm i benen idag. Här är jag inne för varvning inför de sista 10 kilometrarna.

140712_cykel_mot_T2

På väg in mot andra växlingen, T2 kallad. Banan slutar med en brant nedförsbacke precis innan 180°-svängen där man hoppar av cykeln, så det var inte läge att pressa på för att köra om de två framför mig. Totalt sett blev omkörd av någon enstaka, men körde om desto fler.

Växlingsområdet ligger i en uppförsbacke. Underlaget är till största delen grus och därför fick skorna sitta kvar på fötterna.

Växlingsområdet ligger i en uppförsbacke. Underlaget är till största delen grus och därför fick skorna sitta kvar på fötterna.

När jag böjde mig ner för att ta på löpskorna kände jag av en antydan till kramp i baksidan av båda låren och vänster vad. Slarvade därför med att dra åt snabbspännena och fick springa med lösa skor.

När jag böjde mig ner för att ta på löpskorna kände jag av en antydan till kramp i baksidan av båda låren och vänster vad. Slarvade därför med att dra åt snabbspännena och fick springa med lösa skor.

Om det var segt att cykla var det tungt att springa. Riktigt tungt. Löpningen gick kass, kort och gott.

Om det var segt att cykla var det tungt att springa. Riktigt tungt. Löpningen gick kass, kort och gott.

Jag kom aldrig in i löpningen (fick till och med gå upp för den branta backen i början) men lyckades få till något som liknade en spurt på slutet och höll avståndet till en som flåsat mig i nacken sista två kilometrarna.

Jag kom aldrig in i löpningen (fick till och med gå upp för den branta backen i början) men lyckades få till något som liknade en spurt på slutet och höll avståndet till en som flåsat mig i nacken sista två kilometrarna.

Äntligen!

Äntligen!

Jag gick i mål på 1:07:27 vilket placerade mig på en 26:e plats av 40 som gick i mål. Ändå helt nöjd givet hur trögt det kändes idag.

En annan som var nöjd med dagen var Viktor, som genomförde sin första triathlon-tävling:

Redo för start!

Redo för start!

Lika mycket fart som i elitgruppen.

Lika mycket fart som i elitgruppen.

Lite hjälp att få på skorna är på sin plats när man samtidigt ska ta på sig tröja och hjälm.

Lite hjälp att få på skorna är på sin plats när man samtidigt ska ta på sig tröja och hjälm.

Vi speglade varandras lopp – Viktor var också starkast på cykeln och körde om flera.

Vi speglade varandras lopp – Viktor var också starkast på cykeln och körde om flera.

På väg mot löpningen!

På väg mot löpningen!

Och i mål!

Och i mål!

Aldrig har väl en medalj varit så välförtjänt som efter 25 meter simning, 1km cykling och 400 meter löpning?

Aldrig har väl en medalj varit så välförtjänt som efter 25 meter simning, 1km cykling och 400 meter löpning?

Dagen avslutades med en grillning tillsammans med alla klubbkamrater med familjer. 49 anmälda och uppåt 80 personer som grillade. Tack för en fin dag! Nästa år ska jag ha revansch.

Några av alla glada Triathlon Väst:are som invaderade Bokenäs idag.

Några av alla glada Triathlon Väst:are som invaderade Bokenäs idag.