Arkiv

Monthly Archives: augusti 2016

Satan vad tungt det går då… Var är farten? Jag hatar verkligen den här löpbanan, trots att en backe försvunnit i år. Jag borde nog kliva av. Är knappast värt det när det ändå går åt skogen… Måste nog gå i nästa backe… Sluta heja så glatt, det går inte att lura mig med ”Du ser stark ut!”.

160827_victory

Tjörn Triathlon över medeldistans (1,9 km sim, 90 km cykel och 21,1 km löpning) – årets sista triathlon-tävling för min del. Ett år där målsättningen har varit att få upp lite fart på framför allt löpningen. Då passar medeldistansen med sin halvmara rätt bra jämfört med ironmandistansens helmara.

Jag har haft svårt att få till en löpning motsvarande vad jag gör på träning. Kanske har jag cyklat för hårt, men troligen inte. Klart jag är trött i benen vid växlingen till löpningen, men inte mer än så. Vore konstigt om jag inte var det efter nio mil tämligen hård cykling, tänker jag. Har också provat att köra på något lägre snittpuls, men med marginell skillnad på löpningen. Däremot kanske det har varit lite skralt med energiintaget? Har i snitt kört 1l sportdryck och en halv bar, brukar ha svårt att dricka mer. Dags att jacka upp energin lite med andra ord.

Vinden låg verkligen på, runt 10m/s och 14–15 i byarna, rakt väster ifrån. Som ett resultat hade havet fyllts av brännmaneter över natten. På stranden vid simstarten låg det drivor med uppsköljda brännisar. Funktionärerna hjälpte till och smörjde in ansikte, händer och fötter med vaselin för att, om möjligt, lindra brännskadorna.

160827_maneter

Som en dröm!

Vid 9:00 pep senior/eliten iväg och det visade sig att simbanan hastigt hade ändrats när de blev tillrättavisade av kajakfunktionärerna att svänga vänster i stället för höger. Tur att vi han se det innan det var dags för masters-herrarna att dra iväg sex minuter senare. Jag låg mitt i startfältet och kom iväg helt ok. Det blev lite trångt och bråkigt fram till första bojrundningen ett par hundra meter bort. Jag fick en spark rätt på käken i villervallan och ett slag i bakhuvudet. När det lugnade ner sig lite hittade jag takten och även ett par olika fötter som jag växlade mellan. Så värst mycket maneter såg jag inte, kanske hade eliten fått ta hela smällen? Det flöt på bra in mot norra hamnen även om banan var väldigt otydligt markerad med långa avstånd mellan bojarna. Tydligen skulle det ligga några vita (!) bojar men de gick knappast att se bland alla höga vågor som skummade sig.

160827_sim

Det blåser skum om oss! Foto: Anna Rydh/Gordon Pettersson

Stökigast blev det när vi vände upp 180° tillbaka mot Akvarellmuseet och T1 då vi simmade den sista biten rätt mot vinden och vågorna. Vid uppgången hade maneterna samlat sig i stora drivor men jag klarade mig fram till stegarna utan att bränna mig. Jag brukar kolla tiden så fort jag är uppe ur vattnet för att veta hur jag faktiskt simmade. I de flesta fall är den officiella tidtagningen vid ingången till växlingsområdet som ibland ligger ett par hundra meter bort. 34:35 visade klockan – nytt PB – vilket överraskade mig givet stöket.

Kutade bort till växlingen. Min plats var precis vid utgången till både cyklingen och löpning, ibland har man tur. Av med våtdräkt, på med nummerlapp, cykelskor och hjälm. Tog även med mig en halv bar vid sidan av de tre gelsen som redan låg i mina ryggfickor. Hela växlingen med transportlöpningen gick på 2:35.

Som alltid på Tjörn Triathlon är det massor av folk i publiken. Vilken pepp att dra iväg längs med långa rader av hejande människor. Så snart jag var ute på landsvägen började jag sakta pilla i mig baren. Gott att få en annan smak än saltvatten i munnen. Också bra att äta tidigt så att magen hinner hantera den fasta födan innan löpningen börjar.

Cyklingen går två varv runt Tjörn. Första halvan av varvet går österut på en småkuperad banan som zick-zackar sig fram. Nackdelen är att man inte får så många och långa sträckor där vinden i ryggen kommer till sin fulla rätt. Alltså tvärt emot vad som händer när man cyklar tillbaka västerut på en tämligen rak väg med tre längre kullar och vinden rakt i ansiktet med full styrka mest hela tiden. Fördel vinden, nackdel cyklisten med andra ord. Jag tryckte på lite extra på första halvan och höll igen något den andra halvan med vinden i ansiktet. Det är lätt hänt att man går för hårt i motvinden och bränner benen.

160827_bike

På väg in till växling…

Vid tre mil tog jag första gelen, den andra vid sex. Benen kändes bra och pulsen var nästan lite låg. Ändå började jag passera flera cyklister som jag annars inte brukar cykla om, dels för att de är bra cyklister men också för att de simmar mycket bättre än jag. Blev lite förvånad och peppad av det såklart.

Sista fem kilometrarna lättade jag lite på växeln och ökade kadensen för att väcka benen och trampa loss de lite inför löpningen. Med två kilometer kvar tog jag ur fötterna ur skorna. Efter 2:24 hoppade jag av och sprang in i växlingsområdet. En ok tid med tanke på vinden och att jag tog det något lugnare.

Det var inte särskilt många cyklar inne – bra tecken. Snabbt av med hjälm och skor, på med strumpor (begynnande skavsår på ena hälen), skor, keps och solglasögon. Tog tre nya gels i handen och kutade iväg. Nu var det upp till bevis.


Benen kändes pigga och jag fick bra fart direkt. Drömmålet var att springa på 1:35 och godkänt om jag gick under 1:40. På utvägen upptäckte jag att mor och far stod i publiken och hejade – riktigt kul! Första varvet på banan kändes bra, snittade precis enligt plan på 4:30. Men backarna är sega och jag är inte stark uppför. Direkt på andra varvet började det kännas tyngre.

Satan vad tungt det går då… Var är farten? Jag hatar verkligen den här löpbanan, trots att en backe försvunnit i år. Jag borde nog kliva av. Är knappast värt det när det ändå går åt skogen… Måste nog gå i nästa backe… Sluta heja så glatt, det går inte att lura mig med ”Du ser stark ut!”.

160827_loput

Andra varvet blev det mentalt tyngsta, det är ju en bit kvar att kuta då. Jag gick i de två brantaste backarna då jag kände att musklerna började rycka lite väl oroligt. Tänkte att jag förlorar mer i kraft att springa uppför än vad jag förlorar i tid på att gå. Det kändes som att även 1:40 höll på att glida mig ur händerna. Till slut var jag också tvungen att göra ett 40-sekundersstopp på toaletten vid kiosken på torget. Bra beslut då det blev lite lättare att springa efteråt.

Snart var det bara ett varv kvar och halvvägs igenom kollade jag för första gången på den totala tiden och insåg att jag hade möjlighet att gå under 4:40. Nu slutade jag titta på löptiderna och försökte trycka på de sista 2,5 km till mål. In på målrakan och upp med armarna i luften när jag passerade under målportalen. Fick medaljen av Lotta som sedan hjälpte mig till första bästa stol där jag i princip föll ihop helt utmattad. Som tur var satt det några klubbkomipsar på stolarna bredvid och Katarina var försigkommen och hämtade snabbt vatten och cola. Tack!


Så jäkla nöjd med 4:38:44 – PB med drygt nio minuter sedan Vansbro Triathlon i början av juli! Otroligt skön känsla att komma i mål med detta loppet i bagaget. De officiella tiderna blev 35:14 (sim), 1:45 (T1), 2:24:26 (cykel), 0:53 (T2), 1:36:28 (löp).

160827_pust

Nöjd (och trött) som få!

När jag höll på att byta om en stund efter målgång fick jag reda på att jag kommit trea i min åldersklass (H35-39). Jag blev helt känslosam då det hade känts helt overkligt att placera sig på pallen för bara ett år sedan. Ja, det var inte direkt något jag hade på radarn när jag vaknade på tävlingsmorgonen heller. Tyvärr fick Sara stå på pallen själv eftersom jag var tvungen att åka hem innan prisutdelningen. Hoppas på fler chanser framöver.

160827_prispall

Stort tack till Oscar Olsson på O2Tri för coachning och hjälp med taktikupplägget inför loppet, alla grymma klubbkompisar/träningsvänner jag får svettas tillammans med och sist men inte minst alla som hejade och peppade utmed banan, publik som funktionärer. Ja, och min tålmodiga familj såklart. Ovärderligt!

Uppåt, framåt!

I helgen var det äntligen dags för vårt första gemensamma familjesportevent. Förra hösten började Anna cykla MTB och fick därför en plats till Cykelvasan 45 och boende i Lindvallen i födelsedagspresent. Våra killar cyklar också gärna MTB och är nu såpass stora att de kan vara ute en bra stund och trampa på lite. Själv passade jag på att anmäla mig till Cykelvasan 90. Några baktankar från min sida? Nejdå, aldrig.

160813_startarea

Snart start.

Det är första gången jag cyklar Vasan och hade därför kört Gbg Girot för att seeda upp mig. Nu visade sig Girot vara det mest tekniska av alla seedingloppen så tyvärr gav det inte riktigt den startgrupp jag ville. Oteknisk som jag är hamnade jag i 16 startgrupp, men fick mig uppflyttade till trettonde led i samband med nummerlappsutlämningen. Förhoppningen var femte grupp tillsammans med några av mina träningskompisar. Jaja, inte mycket att göra, fokuset med helgen var trots allt att få en fin upplevelse tillsammans med familjen.

9.10 startade vi och jag tryckte på ordentligt i första backarna för att komma förbi gänget i min grupp och få lite fri yta att köra på. Det tog två kilometer, sedan var vi tre personer som drog. Efter en stund kom vi ikapp startgrupp tolv och jag lyckades med konststycket att tappa min två kolleger. Härifrån blev det i princip solokörning i fyra mil. Jag körde om mängder av cyklister men stötte inte på nån som jag kunde köra ihop med.

 

Jag kände mig urstark uppför samtidigt som jag kunde trycka på bra på platten, även om det blev ryckigt mellan varven p.g.a. trängseln. Jag höll högerspår genom alla kontroller för att undvika energi/vätskestationerna. Den medhavda energin fungerade perfekt med en flaska normalkoncentrerad Vitargo Electrolyte, en flaska med halva koncentrationen samt tre GU-gels. Jag tog första gelen vid dryga 30 km och sedan en var 15 km samtidigt som jag mer och mer gick över på den svagare Vitargo-blandningen.

Med en dryg mil kvar stötte jag ihop med en av killarna jag körde med i början och han la sig på mitt hjul med trötta ben. Efter ett tag gjorde han en ansats att dra men benen ville inte vara med och strax efter släppte han mig.

160813_samijonas

Sami och jag.

I mål kom jag på 3:21:45. Helt nöjd med tiden givet min startgrupp och att det var min första Cykelvasa. Jag gissar att jag hade gått in runt 3:10-3:15 om jag startat i någon av de första grupperna och på så sätt fått mer draghjälp hela loppet igenom.

160813_beer

Öl och sport hör verkligen ihop. Ibland.

I målfållan stötte jag ihop med min teamin Sami som hade gjort ett fint lopp. Vi duschade, åt den bedrövliga måltiden som serveras (Här kan arrangörerna verkligen höja nivån på ett i övrigt väldigt välarrangerat event) och hängde lite innan jag hoppade på bussen tillbaka mot Lindvallen. Det enda smolket i bägaren är att logistiken runt själva loppet tar 5–5,5 timmar om man nu duschar och äter. Det känns lite i överkant för ett lopp som tar 3–3,5 timmar, men samtidigt är det väl svårt att göra något åt när det gäller ett A-till-B-lopp.

160813_food

Degiga, halvobakade bakeoff-bröd, potatissallad ur hink och en sunkig skinka jag hoppade över. Här är det enkelt att höja sig ett snäpp och plocka många poäng, Vasaloppet!

Anna gjorde en fin-fin insats när hon cyklade sitt första lopp på fredagen och förtjänade helgens segerkrans. Men det bästa var att alla tyckte vi haft en kanonhelg med många roliga aktiviteter, killarna ville inte ens åka hem på söndagen. När vi kom hem ringde Viktor, 10 år, farfar och utmanade honom på Cykelvasan 45 om två år. Då har han fyllt tolv och för köra. Fram för mer familjesport!

160813_anna

Efter att ha avstått Öloppet förra året var det äntligen dags att ta sig an detta kanonroliga lopp igen, denna gång tillsammans med min gode träningsvän Sami. Extra roligt skulle det bli då vi är så jämna både vad gäller löpning och simning (men också cykling). Just det faktum att båda kan gå för fullt och pusha varandra lite grand mest hela tiden borde göra susen. Under 5 timmar för de dryga 40 kilometrarna – 5,7 simning och 34 löpning (se karta här) – var målet.

160808_snartstart

Snart start. Foto: Jakob Edholm

Under sommaren hade vi tränat var och en för sig. Tyvärr drog Sami på sig en muskelbristning i ena vaden under Vansbro Triathlon så hans löpträning fick stå tillbaka några veckor, men trots det hann vi med ett par gemensamma swimrun-pass.

7.10 lämnade färjan Saltholmen för Styrsö och starten. Det är otroligt lyxigt att kunna ta cykeln fem minuter ner till färjan och sedan vara på plats. Inga hotell, inga resor, inget meck. Också riktigt kul när man känner typ hundra av de som ska köra – ”alla är där”. Frukost, tjôt, gamla Ted Ås-anekdoter etc… Vad kunde passa bättre innan det var dags för ombyte och sista prepp för start?

160806_ombyte

Bäst att klia sig i baken en sista gång innan våtdräkten åker på. Foto: Jakob Edholm

Vi ställde oss i mitten av första startgruppen. Vi kutade på när starten gick, men undvek att tokrusa. Big mistake. Hela första simsträckan om dryga kilometern var ett enda virrvarr av linor och folk som simmade kors och tvärs. Det var ingen ordning på torpet och jag fick hålla igen med en duktig irritation väl uppe Köpstadsö som resultat. Vi höll bra tempo och sprang om en del folk på vägen mot flaskhalsen på norra delen av ön och Smögholmen. Där är det mycket kuperat och det är svårt att springa om, med köer som resultat.

Väl uppe på Asperö kutade vi på igen – benen svarade bra. Vid vattenstationen innan gäggsimmet mot Brännö var det dags för första gelen. Till skillnad mot tidigare år hade jag nu med mig fyra GU-gels. Planen var ju hårt tryck så lika bra att ha lite extra energi med.

160806_roughwaters

Stökigt vatten. Foto: Jakob Edholm

Simningen mot Brännö flöt på bra, men jag märkte att Sami kom efter. Jag simmade på en bit och väntade in honom. Nåväl, det är ju rätt lerigt i vattnet så det ordnar sig nog när vi kommer upp.

På Brännö tryckte vi på i löpningen igen, kändes skönt. Sami började dock visa tecken på att allt inte stod rätt till. Vi rullade på ut mot Galterö där farten ovillkorligen går ner på grund av den stökiga terrängen. Här fick vi dock känna på blåsten från det öppna havet med 15 m/s i byarna. Härligt! Jag såg fram mot de kommande två simmen Krokholmen–Känsö och Känsö–Vargö med vågorna rullandes direkt in från Kattegatt.

Väl i vattnet bjöd vågorna på ett härligt gung, dock inte så farligt som befarat. Nu märktes det att Sami inte var på topp. Jag simmade 20–30 tag och fick sedan vänta in honom för att hålla 10-metersregeln. Detta är extra viktigt i kraftig sjögången då det inte är helt lätt att se varandra när man hamnar på olika sidor av vågtopparna.

160806_uppurvattnet

Tur att den röda toppluvan kom med. Foto: Jakob Edholm

Snart var vi uppe på Känsö för 700 meter teknisk löpning med flera passager där man får hoppa från stenblock till stenblock. Väl framme vid simmet mot Vargö märkte jag att de kortat ner det med drygt hälften då vi fick hoppa i innanför fyren istället för utanför. Jaja, lika bra det antar jag.

Till slut kom vi upp på Styrsö där man brukar bli kungligt mottagen av en stor folkmassa. Så även i år, om än en något mindre folkmassa i den hårda vinden. Jag ökade på farten igen, men ganska snart sa Sami att vi måste hålla igen. Han låg orimligt högt i puls för farten vi sprang i, samtidigt som halsen kändes. Och visst hade han sprungit och harklat sig en bra stund? Någon skit störde i kroppen. Vi la oss i 5–5.15-tempo ner till energistationen i Bratten. Vi tog för oss av bullar, bananer och dryck och började gå uppför backen för att låta pulsen komma ner.

Väl inne på stigarna la sig Sami först så att han lättare kunde styra vårt tempo. Det sämsta vore om jag låg framför och omedvetet stressade upp farten, något ingen vinner på. Härifrån blev detta vår strategi för den resterande löpningen.

160806_team

Foto: Rebecka Vilhelmsson

Vi tog oss över småöarna mot Vrångö. I år var det ingen ström att tala om i gatten mellan dem, skönt. Sami hade det tungt i vattnet som det var, det var helt uppenbart. Normalt är han något snabbare än jag, men nu fick jag vänta in honom var femtionde meter eller så. Försökte att simma lugnt och körde lite teknikövningar samtidigt som jag höll ett öga på min vän.

På Vrångö fortsatte Sami först så vi sprang i ett för honom hanterbart tempo. Vi petade i oss lite energi och vätska vid stationen i hamnen och vände tillbaka mot norra spetsen. Vår fart var nu drygt minuten långsammare än vad vi normalt skulle göra och vi la vårt mål om fem timmar åt sidan. Jag försökte hjälpa till med nån knuff i ryggen i någon backe och kollade då och då av att vi låg på rätt sida gränsen. Vi ville ju inte gå in i mål.

Vi ö-hoppade tillbaka mot Sjumansholmen där man viker av åt höger för det sista simmet mot Styrsö och slutspurten. Nu fick vi vinden i ryggen och jag tyckte det flöt på rätt ok. Vi tog oss upp över berget och förbi strandsträckan innan vi kom upp på grusvägen och de sista tre kilometrarna mot målet. Nu drog Sami upp tempot för en sista spurt. Vi kutade på i 4:15–4:30-tempo och sprang förbi några lag. Strax innan mål väntade mina grabbar med varsin chokladmedalj som vi fick hänga runt halsen innan vi, hand-i-hand, sprang i mål med flaggan i topp! Gött!

160806_done

Foto: Jakob Edholm

Vi hade siktet inställt på under fem timmar och kom i mål på 5:18:01. Jag tror att vid en bra dag hade gjort någonstans runt 4:50, men är kroppen inte med är det bara att acceptera faktum och göra det bästa av situationen. Det gjorde Sami med bravur, vilket han ska ha en stor eloge för. Det är inte lätt att kämpa på som han gjorde när inget är som det ska. Dock, en av få fördelar är att suget på revansch blir desto större! Vi ses igen, Öloppet.

160806_i_mal