Arkiv

Monthly Archives: september 2014

Så var det äntligen dags för min debut på medeldistans. 1,9km simning, 90km cykling följt av 21,1km löpning. En halv Ironman med andra ord.

Tjörn Triathlon går av stapeln sista lördagen i augusti vilket är helt perfekt. Under sommaren har jag blivit starkare i alla tre grenar, framför allt på cykeln, och jag har känt mig helt bekväm med alla del-distanser. För mig är det en viktig aspekt av det hela, att kunna genomföra en ny distans med hedern och lusten i behåll – gentemot mig själv. Att vilja göra om det och inte bara ”ta mig igenom” loppet. Det är just därför jag också väntar med min Ironman-premiär till nästa år, så att jag får tid att träna ordentligt och ta mig an delmålen ett och ett på vägen dit. Att göra en halv Ironman med hedern i behåll är givetvis ett av dem.

Likväl brukar jag inte sätta upp några tuffa mål när jag gör premiär på en ny distans. Visst har jag en uppfattning om vad jag borde klara av, men det handlar mer om att se hur jag fungerar. Dessutom blir det, ehum, lite lättare att sätta nytt personbästa nästa gång. Haha. Jag vet rätt exakt vad jag kan prestera på respektive distans, men jag har inte gjort de i rad tidigare. Men efter lite räknande fram och tillbaka på hur mycket långsammare jag torde springa efter nio mil cykel blev min grova uppskattning att jag borde hamna i spannet 5:00-5:15 timmar. Under fem timmar skulle jag vara supernöjd med, men då skulle allt behöva klaffa.

Målgången görs iordning.

Målgången görs iordning.

På fredagkvällen åkte jag och yngsta sonen upp till Skärhamn för att hämta ut nummerlapp, gå på preracemötet samt köra hela cykelbanan ett varv. Men bilköerna ringlade sig långa hela vägen och vi kom för sent till mötet. Salen var överfull och inget gick att se eller höra. Men vad gör väl det? Simma, cykla, spring så snabbt som möjligt och håll dig till reglerna så löser det sig. Vi hämtade ut nummerlappen och köpte var sin keps inne på mässan innan vi åkte hem mot Göteborg igen.

På lördagen ringde klockan 5:00. Det mesta var förberett och vid 6 hämtade jag upp Jörgen vid Centralstationen. Han skulle följa med upp och heja på alla de 97 anmälda Triathlon Väst:arna. Vädret var mulet och regnet hängde i luften. Väl framme fick vi parkering relativt nära växlingsområdet. Cykeln checkades in och jag gjorde i ordning mina grejer. Det skulle regna så skor, energi, armvärmare o.s.v. fick ligga kvar i plastbacken. Jag blev märkt med startnummer och ålder på vaderna och sedan knatade vi bort mot simstarten vid Akvarellmuseet tio minuters promenad söder över. Det var även här varvning på löpningen samt målgången skulle ske.

140830_trivast_flaggor

Vi satte upp klubbens basläger (läs: två strandflaggor) och småpratade med folk.

140830_pepp

Orca S4 – Sveriges vanligast förekommande simvåtdräkt?

Med 25 minuter till start var det dags att dra på sig simblåsan. Jörgen tog min väska (tack för all hjälp med logistiken!) med ombyten och lämnade in till förvaringen medan jag gjorde kortaste möjliga insim. Si så där fyra armtag blev det. Alla skulle vara uppe ur vattnet senast 8.45 och jag ville inte stå å frysa i onödan i 15 minuter. Det hade gjort mer onytta än insimmet nytta.

140830_start1

9.00 gick startskottet för senior-gruppen och två minuter senare släpptes vi i masters-klassen iväg. De första 50 metrarna sprang vi ut i vattnet innan det var läge att börja simma. Jag brukar ställa mig i de bakre leden för att enklare kunna hitta min egen rytm. Det är så lätt att dras med, trängas och bråka i vattnet. Jag vet också med mig att jag i sammanhanget inte är någon stark simmare, så det är lika bra att ta de där extra sekunderna i lugn och ro. Jag hittade snabbt min rytm och slapp det värsta stöket i den tvättmaskin av fötter, armar och kokande vatten varje simstart ändå är.

Ser du mig?

Ser du mig?

Banan var fin och lättnavigerad och jag upplevde att jag hade bra fart hela vägen. På väg in mot Skärhamns hamn och den första växlingen blev det mer motvind – runt 8m/s med byar på 10-12m/s från sydost. Upp för stegarna och drygt hundra meters löpning till växlingsområdet. Själva simningen gick på strax över 37 minuter vilket är långsammare än känslan jag hade i vattnet. Första kilometern gick på 17:35 och de sista 900 metrarna borde klockat in runt minuten snabbare givet motvinden. Dock hann klockan indikera två kilometer med ett pip (även om min kurs är rak och fin enligt GPS:en) så det blev drygt hundra meter extra simning ändå. Därtill får någon minut läggas på för att klättra upp ur vattnet och springa till växlingen där tidmattan låg. Nåväl, simningen är som tur är en liten del av ett triathlon.

140830_T1

Väl i växlingen till cykel la jag först ut handduken och ställde mig på den, drog på armvärmare (nu hade det börjat regna) och nummerlapp, på med skorna och i med en bar och en liquid i ryggfickan. Sedan hjälm och iväg med cykeln. 2:45 tog det. Inte särdeles snabbt, men det var värt extratiden för att få med sig armvärmarna. Cykelskorna är heller inte helt tri-kompatibla.

Efter en vända genom målområdet vid museet bar det iväg ut på det första av två varv runt Tjörn. Nu blåste och regnade det rätt bra, så det var bara till att krypa ihop och trampa på i kylan. Jag passerade mängder av cyklister. Gott att vara ute på min starkaste gren. Banan är riktigt fin med lite lätt kupering. Den innehåller inga klättringar utan har en mer rullande karaktär. Det gick fint och jag snittade runt 35,5km/h. Jag åt en del av energibaren de första milen och försökte smådricka av Vitargo Electrolyte:n mest hela tiden.

Men så händer det som inte får hända! Mitt i sista uppförsbacken innan man svänger av från 169:an mot Skärhamn hör jag att ljudet från framdäcket ändrar karaktär och blir mer platt. Punktering! Skit också. Det är bara att kliva av och börja byta slang. Då märker jag att fingrarna är alldeles stela efter att ha hållit i tempopinnarna i mer eller mindre en timme i det kalla regnet. Hjulet går lätt att få av, men att krångla av däcket, skruva loss kolsyrepatronen, fippla med munstycket och så vidare var minst sagt svårt. Jag tappade saker, saknade fingerstyrka osv. Det var bara till att försöka hålla huvudet kallt och göra det långsamt och metodiskt. Till slut, efter att alla jag cyklat förbi passerat mig, satt framhjulet på cykel igen. Till en kostnad av höga tolv minuter! En punktering ska ta några få minuter att fixa, som mest. Och benen hade stelnat till. Inte mycket att göra, det var bara att trampa på.

140830_cykel

Väl inne på det andra varvet slutade det åtminstone att regna och det kändes som det blev några grader varmare. Det tog mig ungefär hela andra varvet innan jag hade cyklat om alla igen och jag var tillbaka med dem jag låg jämsides med när jag fick punktering. Man kan bli irriterad för mindre. En kort-kort kisspaus i vägrenen behövde jag också göra.

Sista kilometern innan T2 cyklade jag med fötterna ovanpå skorna samtidigt som jag ökade kadensen med en lättare växel för att skaka loss benen lite och förbereda dem på löpning. Cyklingen klockades in på 2:43:03. Jag är nöjd med cyklingen, men inte med tiden. Räknar jag bort punkterings-debaclet så cyklade jag på dryga 2:30. Lesson learned.

När jag hoppade av cykeln lossnade vänstra skon från pedeln, men jag märkte det först när jag kom till min plats. Skon fick vänta. Av med hjälm, armvärmare. Strumporna gled lätt på, och skorna ännu lättare. Planen var att springa utan strumpor, men jag vågade inte riskera skavsår i det fuktiga vädret. På med keps och ut på löpningen efter 1:48.

140830_run2

Vanligtvis brukar benen kännas lite träiga och stumma efter cyklingen, men nu var de med på noterna från början och jag kom snabbt in i steget. Första fem kilometrarna gick i 4:50-tempo. Banan i Skärhamn är tuff och man springer den 3,5 gånger. Varje varv innehåller fyra riktiga backar och två kullar. Sammantaget över 20 backar som helt klart påverkade tempot. Dock en fin bana när man bitvis springer och ser ut över havet. För att inte tala om all publik som hejar och ropar ens namn. Jag tog en gel innan vätskestationen i norra änden av banan på andra, tredje och fjärde varvet. Det fungerade fint och jag lyckade mata på i ett jämnt tempo (givet backarna).

140830_run

Andra och tredje varvet var, som alltid, tyngst mentalt. Ungefär som att mitten-intervallerna av någon anledning alltid är tuffast på ett intervallpass. Och som alltid gick det att räta på ryggen och trycka på lite extra den sista streckan in mot mål. 1:42:24 på löpningen och i mål på 5:09:39 totalt. Nöjd och glad med det, men ännu bättre är det att jag effektivt tog mig runt på 4:56 om jag räknar bort den extra-ordinära punka-fixen. Och det skäms jag inte för att göra. För min del var syftet med tävlingen att ta reda på hur jag ligger till på en medeldistans och det var ett gott besked jag fick!

140830_post_race

Strax efter målgång dök resten av familjen upp, glada i hågen efter att precis ha plockat många liter svamp.

Tack för ett bra arrangemang Tjörn Triathlon!