Arkiv

Monthly Archives: september 2015

I och med Tjörn Triathlon sista helgen i augusti var säsongen 2015 över. Dags för vila – fysisk och mental återhämtning inför kommande säsong. Inte för att jag kände mig särskilt sliten i vardagen, men det märktes under löpningen på Tjörn att en hel och en halv Ironman-distans på två veckor sätter sina spår.

Första veckan i september var totalt träningsfri bortsett från ett VO2max-test på cykel som jag vann i samband med invigningen av Aktivitus nya testklinik på arenan i Kviberg. Av pulsen att döma var jag nog inte helt kry men kom ändå upp i 58,5 mmol O2/kg/min på testcykeln. På de flesta skalor innebär det att man har en fin-fin fysik. Nästa gång får det bli VO2max på löpbandet istället, det sägs att man kan pressa upp värdet ytterligare en liten bit då.

Andra veckan var också relativt lugn med bl.a. lätt terränglöpning. Största happeningen var att jag blev med mountainbike.

Superfly!

Superfly!

Tanken är att kunna byta ut ett trainerpass i garaget varje vecka i vinter mot cykling i det fria. Bra idé va? Dessutom kan jag hänga med övriga familjen som blivit MTB-frälsta på sistone. Inte dumt att kunna göra två flugor på smällen.

150914_MTBfamiljen

Den med flest cyklar på bilen vinner.

Under andra halvan av september har träningen så smått börjat komma igång. Många MTB-pass för att få till lite teknik (eller något som liknar det) men också tre timmar cykling på Sotenäs tillsammans med min fru, löpintervallerna och besök i simhallen. Jag börjar fasa in mig i basträningsperioden – att träna för att kunna träna kan man säga. Bygga styrka och rörlighet, distansträning, simteknik och så. Ser faktiskt fram mot det. Well, kanske inte så mycket att sätta mig på cykeln i garaget och stirra in i en lättbetongvägg, men det mesta andra.

Triathlon Västs nya Kinderägg i samarbete med O2tri – styrka, rörlighet och kondition i ett.

Triathlon Västs nya Kinderägg i samarbete med O2tri – styrka, rörlighet och kondition i ett.

Om fokuset förra innesäsongen var på cyklingen är tanken att jag nu ska fokusera lite mer på löpningen. Den är inte i paritet med min cykling och det vill jag gärna att den ska vara. Bl.a. vill jag en gång för alla gå under 40 miuter på milen och 1:30 på halvmaran. Jag ligger där i krokarna och skvalpar men behöver ta det ett litet steg till.

Onsdagslunchintervaller på Valhall IP. Bara att dyka upp vid 12 så kör vi.

Onsdagslunchintervaller på Valhalla IP. Bara att dyka upp vid 12 så kör vi – alla kan vara med!

Målen för 2016 börjar så sakteligen ta form, men precis som förra säsongen jobbar jag vidare med Oscar på O2tri. Varför ändra på ett vinnande koncept? Uppåt, framåt!

”Äh, vad fasiken, kroppen känns ju helt ok såhär en vecka efter Ironman Kalmar. Det hade onekligen varit lite kul att köra Tjörn kommande helgen. Mest som ett ”fun run” alltså, helt utan ambitioner mer än att ha roligt utmed banan.”

Jag hade valt att inte anmäla mig till halv-ironmandistansen på Tjörn eftersom det ligger två veckor efter Kalmar och det är omöjligt att förutspå hur kroppen och knoppen mår efter ett sådan race. Men nu kändes det som att både kroppen och knoppen faktiskt var på banan och suget på mer fanns där. Tursamt nog kunde tävlingsledningen vaska fram ett startnummer till mig sista veckan (tack!).

Vid sexsnåret på lördagen åkte jag och Fredrik A upp mot Tjörn. Det var fint väder om än lite blåsigt. Vi checkade in cyklarna, gjorde i ordning växlingen och drog oss bortåt Akvarellmuséet och simstarten. Timmen innan start gick åt till att småbabbla med alla bekanta från klubben – detta är ju nästan vår hemmatävling.

Tanken med dagen var att köra på men att inte gå för fullt. Därför ställde jag mig nästan längst bak i simstarten. Vi kom iväg bra och jag simmade om lite folk. På väg ut mot första stora rundningen gick det lite vågor och motvind, men inget särskilt att orda om. Jag hittade en bra rytm i simningen och det kändes avslappnat även när jag tog i lite mer. Navigeringen gick bra och jag simmade hyfsat rakt.

150829_sim1

Plötsligt var jag inne i hamnen och uppstigningen. 35 minuter! Snabbaste simningen hittills. Uppgången strulade dock lite och jag klev över tidtagningsmattan vid T1 efter 36:16. Ändå riktigt nöjd. En oväntat bra start på dagen!

Nöjd!

Nöjd!

Första växlingen gick på två minuter med lite våtdräktsstrul och trängsel – ok.

Jag kom iväg bra på cykeln och det kändes lätt. Förra året cyklade jag på 2:31 (med de tolv minuterna punkastrul borträknade), en tid jag borde ta utan problem idag. Jag tryckte på men var hela tiden kontrollerad. Passerade mängder av cyklister. Ute på 169:an på väg tillbaka mot Skärhamn friskade vinden i ordentligt, det kändes som det gick orimligt långsamt i vissa partier.

150829_cykel1

Väl inne på andra varvet bestämde jag mig för att successivt slå av lite på trycket och spara benen till löpningen. Ja, så gott det nu går – jag visste att löpningen skulle bli tung oavsett. Några cyklister jag tidigare passerat körde nu om mig, men jag avstod från att köra ikapp. Jag drack och åt bra, kanske till och med lite för bra. Halvvägs in på andra varvet gjorde sig nöden påmind så det var bara till att agera därefter. Väl tillbaka vid T2 stod klockan på 2:23:41. Helt ok med tanke på att jag taggade av lite på andra varvet!

Andra växlingen tog också två minuter. Jag höll på att springa ifrån mina solglasögon så jag fick vända och hämta upp dem.

Ut på löpningen och upp för första backen. Tungt. Oj så tungt. Jag vet att jag avskydde löpbanan med alla backar förra året. Nu ville jag bryta direkt. För att summera det hela och göra lidandet kort så var detta min värsta löpning hittills, t.o.m. värre än den i Vansbro. Jag försökte bryta i 20km – letade ursäkter och anledningar, gick på toaletten och småpromenerade. En äkta ”zombie run” med andra ord.

150829_run1

Påhejad av klubbens röda hejarklack. Bra support en dag som denna.

Alla klubbkompisar som hejade gjorde sitt till, men framför allt var det en anledning som höll mig kvar på banan: jag ville inte förlora min simtid som jag var så nöjd med. En DNF är det samma som ingen officiell tid. Hade simningen gått sämre hade jag klivit av. Väl i mål på 1:57:42 (15 minuter långsammare än förra året säger väl allt?) och en total tid på 5:01:49 så rasade jag ihop på en stol precis efter mållinjen. Jag satt där en bra stund och och hällde i mig drickan jag fick i min hand. Jag var betydligt mer slut nu än vid målgången i Kalmar. Ja, det kan ju finnas ett samband däremellan.

På väg mot mål. Äntligen!

På väg mot mål. Äntligen!

Summa summarum så gick simningen över förväntan men samtidigt ungefär så som den borde göra givet mina tider på träning. Cyklingen gick fint men jag hoppats på en inte fullt så dålig löpning och en sluttid närmare 4:45. Men som sagt, med ett Ironman i benen får jag nog vara nöjd. Trots allt är 5:01 nytt PB på medeldistans, även om det inte är så värst mycket till PB. Nu blir det lite säsongsvila, funderingar på nya målsättningar, lättare träning i september för att sedan börja med basträning på nytt. Ser fram mot det!