Arkiv

Film

Äntligen! En veckas löpvila är över. Med ett uppdämt löpbehov är jag minst sagt lite överladdad. Kanske inte det bästa när man bör mjukstarta och ”känna” lite på hur knät reagerar. Lättare sagt än gjort, om man säger så.

Min spaning hittills är att knät känns mindre när jag springer fort. Så när Simeon undrade om vi skulle springa intervaller var det svårt att motstå. På en fredagskväll. Kanske ett tecken på att ett kompis-ingripande vore på sin plats?

Efter lite fixande var vi inbjudna att provträna på Friidrottens Hus här i Göteborg. Jag har varit här några gånger tidigare i andra sammanhang, men detta var första gången jag var där med träningsglasögonen på. Visade sig vara en riktigt fin anläggning med allt man kan tänka sig behöva som friidrottare.

Dagens upplägg, liksom senast, bestod av två kilometer uppjogg, stretch och sedan 10x400m-intervaller i 4-tempo. Jag var inte riktigt lika jämn som på intervallpasset i Eskilstuna, men farten var något högre och jag landade in på 4:04 i snitt. Rundade av med två kilometer nerjogg. Nästa gång är det sub 4 som gäller.

intervalljonas

Dags att köpa nya tights tror jag. De ser lite stora ut minst sagt.

Jag har aldrig sett mig själv springa på nära håll så Simeon var snäll nog och filmade lite efter intervallerna. Det är väl lite som att höra sin egen röst tror jag, man ser lika löjlig ut som man låter konstig. Så, här är jag mitt i steget:

Ja, jag vet att jag bryter mot alla trivselregler när jag kutar på uppvärmningsbanan. Badass löparstyle.

Kände inget av knät – alls. Otroligt skönt. Men jag ska inte göra om misstaget att springa dagen efter ett intervallpass, så nu blir det löpvila åtminstone till måndag. Långsamt framåt nu. Trevlig helg på er!

För några veckor sedan var jag inbjuden att göra en föreläsning om förändring mitt i livet – i mitt fall att jag gick från överviktig latmask till maratonlöpare samtidigt som jag sa upp mig från VD-jobbet på en större reklambyrå utan att ha ett nytt jobb att gå till.

Som jag tidigare skrivit om arrangerade ADA (Association for Design and Advertising) en kväll under rubriken ”Ces’t la vie”, en kväll om att kunna välja om och att kunna justera sitt liv. Förutom jag deltog bl.a. Filip Nilsson – kreativ chef på reklambyrån Forsman & Bodenfors, Tobias Regnell – vd för tidningarna Filter och Offside, och Nina Sundén Siemiatkowski – nu fotograf men tidigare marknadsdirektör på Swedish Match. Fint sällskap med andra ord.

Trycket på att få lyssna var stort så ADA var framsynta och gjorde en liten film om kvällen. Här är den:

Jag hann knappt blir frisk innan det var dags att bli krasslig igen. Får väl skylla mig själv när jag utsätter mig för ett Friends Arena med 40.000 människor i. Nåväl, tänkte att det kan passa bra med en filmrecension så här från soffan:

I The Runner (JB Benna) får vi följa ultralöparen David Horton på hans 4.286km långa resa längs med Pacific Crest Trail. En resa som börjar vid gränsen mot Mexico i södra Kalifornien och slutar vid gränsen mot Kanada. På sin väg passerar David tre stater (Kalifornien, Oregon och Washington), sju nationalparker, 25 nationalskogar och en mängd bergspass. Hans mål är att springa 65km per dag i 66 dagar och sätta fartrekord på sträckan. Vi får följa med i med- och motgångar genom intervjuer med David och hans nära och kära.

Filmen har redan sex år på nacken vilket märks. Den är mycket mer av en dokumentär än en livsstils/genrefilm med dess tillhörande stilistiska grepp. Tempot är tämligen lågt och det blir bitvis nästan lite långtråkigt. Och fastän det finns en hel hög med interaktiva kartor (som man aldrig orkar använda på grund av att dvd-formatet inte är direkt snabbt) är det svårt att hänga med och få en överblick över hans resa.

Är du sugen på en löparfilm är den värd en titt, men förvänta dig inte samma täta action och estetik som många av dagens filmer har.

Betyg: 2 geler av 5.

Och när man ändå ligger i soffan kan man lika gärna beställa lite ny lektyr: Extreme Running (Kym McConnell & Dave Horsley) och Relentless Forward Progress (Bryon Powell). Den förstnämnda tar oss igenom 24 av världens mest extrema lopp medan den andra är en guide till ultralöpningen som sport. Man kan väl säga att den sistnämnda bör klaras av innan man ger sig på den förstnämnda. Smaklig spis!

Efter att ha varit förkyld i tre dagar slog febern till med besked i dag. Sov fram till lunch och sedan från och till under eftermiddagen. Nu känns det lite bättre, eller åtminstone tillräckligt bra för att orka tröst-titta på lite youtube-klipp på temat ultralöpning. Får hålla mig till godo med det nu när det inte sprungits på snart två veckor och det inte heller blir några ultraintervaller på lördag.

Ta en kik på denna välproducerade film från Transvulcania Ultramarathon (83,3km) som gick av stapeln på La Palma i maj i år. Glöm inte att slå över till fullskärmsläge och 1080p – vackra bilder på ingång:

Ja, till och med två:

Unbreakable – The Western States 100
Följ med på WS100 och uppgörelsen mellan fyra killar som kan springa: Hal Koerner – titelförsvarare, Geoff Roes – obesegrad på 100 miles, Anton Krupicka – obesegrad i samtliga ultror han sprungit samt nykomlingen Kilian Jornet – Europas stolthet. Riktigt välproducerad genrefilm som tar dig med på en 100 miles-ultra. Du kommer inte bli mindre sugen på långdistans- och traillöpning. Köp den här. Nu!

Indulgence – 1000 miles under the Colorado sky
Vi får följa Anton Krupicka under sommaren 2007 och hans approach till löpning. Den har några år på nacken och killen är betydligt mer känd idag. En mer enkelt producerad dokumentär/försök till skate-film. Köp den här – men inte lika mycket nu.