Race report – Göteborg halvmarathon

Efter Tjörn Triathlon i slutet av augusti hade jag mer eller mindre säsongsvila. Endast lite lättare pass och prova-på på andra sporter smög sig in i schemat. Gott så, gott att ladda om mentalt inför nästa säsong. Dock var jag sugen på att kuta en halvmara för skoj skull efter att jag klev av Göteborgsvarvet i våras och vad passar då bättre än en höst-variant? Entré Göteborg halvmarathon.

Förväntningarna var inte direkt högt ställda med tanke på avsaknaden av långpass, kraftigt neddragen träning och till råga på allt två veckor stapplandes i gränslandet till sjukdom. Halsen var öm och det slutade med att jag fick vara hemma från jobbet torsdagen och fredagen innan loppet. Inte direkt en perfekt uppladdning, men är det fun run så är det.

När jag vaknade på lördagmorgon var halsontet äntligen borta och vädret var perfekt. Det kan knappast bli bättre än 10-11°C, soligt och näst intill vindstilla. Jag cyklade ner till starten vid Slottskogsvallen för att efteranmäla mig och småprata med lite klubbfolk. Värmde upp en kvart och drog mig mot starten vid 11:30.

151010_groupie

Glada TriVästare trots att iPhonens kameralins skevar bilden i ytterkanterna. /Egg head

Starten gick och jag gick ut i 4:15-tempo. En chansning för att se om jag kunde ta mig under 1:30 med minsta möjliga marginal, mina låga förväntningar till trots. Att man aldrig lär sig. Hade en bra känsla första kilometrarna men började sedan tappa några sekunder här och där. Jag låg strax bakom en grupp som uppenbarligen siktade på sub1:30, men efter 7–8 kilometrar började avståndet till dem sakta öka. Vid vändning nere vid Amundöns båtuppläggning var snittempot 4:18 och jag var 30s efter. Lika bra att inse att jag inte skulle gå in under 1:30.

151010_tummeupp

Fortfarande i rätt bra skick på väg ner mot vändpunkten.

På vägen tillbaka upp mot Slottskogsvallen och mål sprang jag förbi flera hejande träningskompisar som erbjöd bl.a. vatten och gel. Benen blev markant tyngre och jag tappade ordentligt, splittarna låg nu runt 4:30–4:40 med en bottennotering på 4:48. Fokus blev nu att springa in under 1:35 – nån slags skamgräns.

151010_felbana

Felvägar äro senvägar!

Först när jag närmade mig stadion insåg jag att 1:35 skulle gå vägen med lite marginal. Svårt att räkna när man är riktigt trött. Ja, det är t.o.m. svårt att springa rätt och jag höll på att missa målgången. Får skylla på den lite otydliga skyltningen.

151010_medalj

Väl i mål på 1:34:24 blev det medalj, kanelbulle, lite cola och gratulationer till Sara Svensk som vann damklassen. Visst, att tappa fyra minuter på sista milen är ju inte bra, men jag känner mig ändå helt nöjd med loppet givet förutsättningarna. Sub1:30 får vänta till nästa gång. På återseende halvmaran!

Annonser
2 comments
  1. Kul läsning som vanligt! Imponerande framsteg du gör, inspirerande att följa. Höres & synes!

    • Tack för peppen Svante! Det går väl inte så dåligt för dig heller?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s