Race report – Vätternrundan 2015.

Förberedelser
I juli förra året bestämde jag mig för att anmäla mig till Ironman Kalmar. I början av sommaren hade jag köpt en tempocykel och börjat cykla lite mer, men jag var långt ifrån strukturerad i träningen. Visst hade jag hyfsad koll på hur löpträningen skulle läggas upp, men inte cykelditon. Jag trampade på med lite långpass och naturliga intervaller men tanken på att ta hjälp gjorde sig påmind.

Under tidig höst nämnde klubbkompisen Jesper att det fanns ett Göteborgs-team som var på jakt efter fler medlemmar för att köra Vätternrundan 2015 på 7:45. Det lät minst sagt långt bort för min del, men lättsmickrad som jag är (”Det klarar du med lite bra träning i vinter, inga problem!”) så gick jag med i Team X-racing tillsammans med några andra TriVästare. Om inte annat var det ett perfekt delmål för cykelträningen inför Kalmar. Rent krasst skulle jag vara nöjd även om jag skulle få förhinder när det väl gällde om träningen hade gått bra.

I november började jag träna för Oscar Olsson på O2Tri. Cykel var det uttalade fokuset under större delen av vintern och våren – även om jag givetvis också simmade och sprang en del (bl.a. Paris Marathon). Veckorna fylldes med VO2max- och tröskelpass. För den sociala biten var jag nästan varje vecka med på klubbens cykelpass på Fysiken, men körde mina egna program. Mest tid tillbringades dock i garaget på trainern stirrandes in i en lättbetongvägg. Framåt vårkanten var jag riktigt utled på det och fick svårt att mentalt ta mig igenom de tuffaste passen. Några gånger var det bara att kliva av cykeln, bryta ihop och komma igen. Vad jag längtade efter att få cykla ute!

En tidig vårsöndag i Billdal.

En tidig vårsöndag i Billdal.

I mars drog äntligen utepassen med Team X-racing igång. Fokus låg på att samköra oss och få till en bra belgisk kedja – en förutsättning för att kunna cykla snabbt runt Vättern. Efter ett ryckigt första pass blev det så sakteligen bättre och bättre. Vi körde Hallandsloppet som ett träningspass och kronan på verket blev en vända till Falkenberg – 23 mil för min del. Känslan och självförtroendet efter var på topp.

Nöjd efter Nationaldagsloppets 104 kuperade kilometrar.

Nöjd efter Nationaldagsloppets 104 kuperade kilometrar.

Helgen innan gick Nationaldagsloppet av stapel – en sista formtoppning på 104 backiga kilometrar. Nu var det vanligt linjelopp som gällde, var och en för sig själv. Så när som på en taktiskt miss inför den branta Tolleredsbacken gick loppet bra och jag rullade glad i hågen in på 2:57:06. En riktigt bra genomkörare. I och med de något lättare passen under sista veckan var det stora jobbet gjort – 125 timmar cykelträning sedan november året innan. Nu var det dags för leverans.

Tyvärr är cyklarna på taket inte mer värda än bilen.

Tyvärr är cyklarna på taket inte mer värda än bilen.

Så var det fredag. Jag gick upp vid 6-snåret för att hinna med en timmes lätt trampande tillsammans med Sami. Tänkte att en arla morgonstund också kommer hjälpa mig somna när jag ska. Efter en halv dag på kontoret så var det äntligen dags för Sami, Nicklas, Mattias och jag själv att dra iväg till Motala och Vätternrundan

Några skälvande sekunder till första start...

Några skälvande sekunder till första start…

Tillsammans med de andra TriVästarna bodde jag i Nicklas mors hus. Vädret var på topp och påpassligt nog fick jag sova i det svala gästrummet i källaren. Framåt kvällen knatade vi ner på stan för att se de första cyklisterna inklusive prins Fredrik av Danmark rulla iväg. Vid 20 var det planerat för middag och taktikgenomgång med teamet på Levins kök, men efter att ha fått kommentaren ”Va? Inte ska ni äta där…” från en local valde några av oss att ta det säkra före det osäkra och stå över pastabuffén. Många är gångerna jag hört om olyckliga pastabufféer kvällen innan tävling och magproblem var det sista vi ville ha på menyn.

Mängder med cyklister och anhöriga. Folkfest helt enkelt.

Mängder med cyklister och anhöriga. Folkfest helt enkelt.

En timmes taktiksnack senare var vi ute i sommarkvällen igen. Dags att hämta nummerlappen. Givetvis hade jag glömt mitt startbevis i Göteborg, men det löste sig efter lite diskuterande med funktionärerna. Kroppen var uppe i varv efter två flaskor Vitargo Carboloader, bilgodis, kanelbullar, kvällsglass och mat. Tursamt nog var det inga problem att somna.

Dagen VR
Vår start var 12:20 så vi steg upp vid 8-snåret och åt frukost i godan ro. Därefter var det dags att börja fixa med utrustningen och energin. Givetvis gick stressnivån upp en del när alla började vela med vad man skulle ha på sig, hur många flaskor som skulle med, vilken typ av energi och hur mycket. Precis som vanligt med andra ord.

Fix i bunkern.

Fix i bunkern.

Då vi bara skulle ha ett depåstopp med vattenpåfyllning hade jag två 1l-flaskor med Vitargo +Electrolyte på cykeln samt två påsar med pulver blandat med koffein i ena ryggfickan. Utöver det var sex PowerBars (färdigdelade på mitten) samt 5 GU choklad-gels med på cykeln. Planen var att dricka 0,5l Vitargo och äta en PowerBar i timmen. Gelen följde med som back-up. Utöver det så stannade jag till vid en kiosk på väg till starten och köpte en halvlitersflaska med vatten som reserv i ena ryggfickan – smart drag skulle det visa sig.

Ajdå, punktering innan vi ens startat.

Ajdå, punktering innan vi ens startat.

Under förmiddagen dök även Mattias och Oscar upp – med en fågel inmosad i kassetten. En något annorlunda typ av road kill kan man säga.

Dags att bege sig till starten...

Dags att bege sig till starten…

Vi rullade ner mot startområdet och jag stötte ihop med Magnus B som hängde på på lite uppvärmningen. Vi rullade ut ur stan med tröskelpuls och vände tillbaka efter några km. Vid 12 samlades teamets 28 cyklister och så sakteligen masades vi oss ner till vår startfålla. Speakern ropade ut att jag med mina åtta starter i Vätternrundan var teamets mest erfarna VR-cyklist. Vad sa de, sa de?! Undrar när jag cyklat de åtta rundorna?

Uppsamling och spänd väntan på start.

Uppsamling och spänd väntan på start.

Bakom oss var gänget från Puppy TS och lite överläggande med dem gav vid handen att de skulle ligga bakom oss en bra bit och att vi sedan skulle växla vid behov. X-racings utgångspunkt är att rundan ska klaras av på egen hand, något som är nästintill omöjligt när man kommer ikapp eller blir omkörda av klungor som är i princip jämnsnabba.

12:20 beep! Vi var iväg. Eskorterade av en motorcykel körde vi i tvåpar ut ur Motala för att efter sista stora rondellen gå över till belgisk klunga. Det var strålande sol och varmt. Motvinden var starkare än befarat, uppskattningsvis runt 6-7m/s. Det rullad ändå på bra och benen kändes pigga. Möjligt att vi körde något långsamt i nedförsbackarna men efter lite ropande och hojtande blev trycket bättre.

Något stod dock inte rätt till. Redan vid sex mil la sig den första i svans och sedan blev det snabbt fler. Vi snittade 37km/h ner till Jönköping, något under snittfarten men helt ok med tanke på motvinden. Själv upplevde jag cyklingen genom Huskvarna och Jönköping som ryckig och seg, men så är det också stadskörning med allt vad det innebär av knixar och rondeller. Väl ute ur Jönköping närmade vi oss Bankeryd och banans tuffaste backe. Vi la oss i tvåpar och gnetade på uppför i kontrollerad fart. Belöningen kom på andra sidan krönet i form av en lång härlig utförslöpa. När vi närmade oss depåstoppet i Fagerhult vid 137km hade halva teamet åkt av eller låg i svans, inklusive några av de starkare cyklisterna. Själv började jag känna mig sliten.

Depåstopp: snabbt av cykeln, öppna båda flaskorna, i med en påse pulver i varje, vattenpåfyllning med högt tryck för att få till lite blandning, på lock, skaka kraftigt, av med lock, pulvret ihopklibbat i stora bollar, av med ena handsken, ner med fingrarna och mosa sönder klumparna, toppa med vatten, på med lock, skaka, i med flaskorna i hållarna, på med handske, upp på cykeln och i väg. Vetekatten hur man kan undvika att pulvret klumpar sig.

Bara 17 mil kvar nu.

Bara 17 mil kvar nu.

På västra sidan av sjön hade vi mestadels sidvind vilket innebär att man får mindre vila i det långsamma ledet. Jag började bli sliten och la mig bitvis i svansen. Jag upplevde det som ryckigare och jobbigare än att ligga i klungan. Efter 170km vid Hjo blev vi omkörda av en blandning av norska Team XXL och Södertälje CK. De hade bara något fåtal personer som roterade i fronten och det bestämdes att de som var piggast hos oss skulle gå fram och hjälpa till. Nu blev det riktigt hård körning mot det gemensamma målet 7:45. Tyvärr körde någon/några i den andra gruppen som idioter, dvs extremt ryckigt. Det uppstod luckor mest hela tiden som jag var tvungen att spurta ikapp. Flera i vårt team brändes och jag var själv mycket nära att åka av. Synnerligen vid ett tillfälle låg jag riktigt pyrt till med stumma ben och ett par meters lucka fram till klungan. Då känner jag en hand i ryggen som ger mig en liten knuff framåt och jag lyckas komma ikapp! Vem är där när han behövs som mest, om inte coach Oscar Olsson! Det kan ha varit avgörande för min utgång av loppet. Tack! Mentalt var jag nu mycket djupt ner och grävde. Det handlade om överlevnad.

Efter Karlsborg togs beslutet att släppa den andra klungan. Målet ändrades till sub8, vi slog av lite på farten och omformerade oss. Magen hade också börjat klaga över allt sött den fått i sig under dagen. Jag slutade äta bars för att inte fresta på. Som tur var hade heller inte sportdrycken riktigt blandats, så den var att betrakta som utspädd.

Nu hade vi den absolut tråkigaste biten av Vätternrundan med idel skog på båda sidor av landsvägen framför oss. Jag bestämde mig för att ta till reservflaskan med vatten på ryggen. Sällan smakar rent vatten bättre än när man tuggat energiprodukter ett par timmar. Sakta men säkert började energin återvända och jag gick in i rotationen igen. Jag försökte peppa mig och räkna ner milen som var kvar. Jag var med och bidrog med allt jag kunde.

Jaaa!

Jaaa!

Med ett fåtal mil kvar kom regnet och gav skön svalka. Stora tunga droppar, men inte så värst intensivt. Vi höll bra tryck igenom Medivi och in det sista skogspartiet på de smalare landsvägarna. Nu var det rolig cykling med mycket fartkänsla i kurvorna. Med en dryg mil kvar blev vi omkörda av gigantiska Team Poc (säkert 80-100 pers) och vi hakade på. Sub8 kändes inom räckhåll. Med nån kilometer kvar insåg vi att vi skulle klara det, rättade till persedlarna och la oss i tvåpar för att köra i mål på bästa sätt. Av de 28 som startade var vi 14 som gick in på 7:58!

Kramkalas.

Kramkalas.

Red-eye like jedi – solglasögon på!

Red-eye like jedi – solglasögon på!

Den känslan när jag klev av cykeln! Kroppen helt tömd och mentalt kaos i huvudet. Det kändes overkligt att jag cyklat runt på under åtta timmar. Känslostorm på högsta nivå och svårt att hålla tillbaka tårarna. Jag ringde Anna för att säga att vi var i mål men fick lägga på då det var lite svårt att få något vettigt ur sig.

Nöjdare än nöjdast.

Nöjdare än nöjdast.

Visst, vi nådde inte 7:45 men jag upplevde det som att alla var mycket nöjda med tanke på utvecklingen. Själv är jag supernöjd. Givet hur nyligen jag börjat cykelträna mer strukturerat rankar jag nog Vätternrundan som min största prestation hittills. Bara det att vara i mål bland de översta 3% av alla startande är något jag inte varit nära tidigare. Något jag också tar med mig är hur jag lyckades vända och komma tillbaka efter de 6-8 mil jag var djupt nere i mörkret.

Efter
Benen har känts efter omständigheterna pigga, ingen träningsvärk och inga skador. Jag kunde till och med cykla lätt en dryg timme dagen efter för att hjälpa till med återhämtningen. Visst, sittbenen var lite ömma, men inte mer.

Skifte i cykelgaraget – från racern till tempon.

Skifte i cykelgaraget – från racern till tempon.

Nästa CV-merit måste väl vara sub7:30? Men först är det dags att dra igång triathlon-säsongen och klara av årets stora mål – Ironman Kalmar 15 augusti.

Annonser
1 comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s