Kaprifoljoggen-brickpass och sedvanligt lidande.

Så var det dags för årets tredje upplaga av Kaprifoljoggen i Bovallstrand. Förra veckan satte jag PB med 37:56, men med 30°C värme kändes det inte aktuellt att ge sig på en putsning idag. Istället kändes det finurligt att göra ett brick-pass av det hela – dvs att man simmar/cyklar eller cyklar/springer. Barnen skulle springa 1-kilometersloppet så övriga familjen tog bilen medan jag hoppade på cykeln för en 30-kilometersomväg till Bovall. Med rätt tajming skulle jag vara på plats 10 minuter innan start, få min nummerlapp osv.

Cyklade ut mot Bohus Malmön-färjeläget, svängde av mot Örn och fortsatte vidare mot Askum, Tossene och Dinglevägen där jag svängde av mot Bovallstrand. Motvind nästan hela vägen och farten blev därefter – 33km/h trots att jag tryckte på en del. Sladdade in vid starten och gjorde en storstilad entré. Familjen var redan på plats och hade hämtat ut alla nummerlappar. Tyvärr drog det ut lite på tiden innan startskottet gick, men vad gör väl det.

Först iväg var barnen – 1- och 2-km-löparna.

Oskar (i gul tröja till vänster) skäms inte för sig bland de större barnen och tar för sig i startledet.

Oskar (i gul tröja till vänster) skäms inte för sig bland de större barnen och tar för sig i startledet.

Exakt en minut senare var det dags för oss vuxna (4 och 8km) att kuta iväg. Ganska bred representation av klubbar närvarande med Solvikingarna, Hälle IF och självklart Triathlon Väst i spetsen. Kom iväg bland de första men höll igen lite på farten. Dels för att orka runt med hedern i behåll, men också för att göra slag i saken och se hur andra varvet artar sig om det första gick lite långsammare.

140722_start

Värmen gjorde sig snabbt påmind trots att större delen av banan springs inne i skogen och för ovanlighetens skulle hade de idag en vattenstation vid varvningen. Bra initiativ! Jag kutade förbi ett par löpare efter 2,5 kilometer, för att resten av loppet springa helt själv. Som vanligt flöt andra varvet (upplevt) snabbt förbi även om cykelbenen gjorde sig påminda. Kanske att det ändå kändes lite lättare än det brukar.

Inför sista kullen hade jag två minuter kvar till 40-strecket. Tänk om jag skulle klara att gå sub40 med tre mil cykel i benen. Jag tryckte på med allt jag hade i stegen upp för berget. Väl uppe på bergsklacken stod barnen och hejade medan Anna fotograferade för brinnande livet. Där och då led jag som få och kände mig inte direkt photogenique.

Jag ser ändå rätt ok ut här, men satan vad tungt det var.

Ser tämligen pigg ut. Det var jag inte. Och jag ska tänka på att inte springa omkring med ett kylskåp.

I nedförslöpan mot mål försökte jag lägga i en sista växel. Det gick sådär, men jag kom ändå in på 39:29 efter de åtta hårda terrängkilometrarna! Riktigt nöjd givet cyklingen och värmen. Nästan mer nöjd än med förra veckans PB faktiskt.

140722_tired

Men det var på håret – jag klarade knappt att stå på benen när jag kommit i mål. Efter vatten, titt på barnens medaljer, vatten, halvt värmeslag, vatten och mer vatten var det dags att rulla hemåt.

140722_jonasoskar

Nu blev det raka vägen (nio kilometer) hem och direkt ner till bryggan för ett kvällsdop. Kvalitetsbrick skulle man kunna kalla passet.

140722_kvallsdopp

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s