En julhälsning från Rattsjöberg. Och ett försök på Darwin Awards.

Tillsammans med Christian och familj har vi åkt upp till Värmland och en liten stuga i Rattsjöberg strax utanför Torsby för att fira jul. Gårdagen bjöd på årets enda skiddag. Det blev tre åk med barnen i den lilla gröna backen. Mycket spännande.

Den senaste veckan har gått i löpvilans tecken. Vänstra höftböjaren har ömmat lite det senaste samtidigt som höger vad börjat ge sig till känna. Härom veckan klarade jag ett av årets stora mål – att springa hela Sveriges längd om 1572 kilometer – så vila kombinerat med oproportionerliga mängder mat har känts helt berättigat. Christian har fortfarande några mil kvar till Treriksröset, men springer han på enligt plan kommer han nå dit gott och väl innan årsskiftet. I dag sa planen att det var dags att kuta, och vad passar väl bättre än en juljogg i duggregnet?

1224_view

Stugan ligger högst upp på ett berg så hur vi än springer blir det uppförsbacke tillbaka. Vi vek av norrut på timmerbilsvägen. Underlaget var blött, lerigt och isigt så det gällde att hålla tungan rätt i mun. Trots all julmat så kändes steget lätt – tills jag insåg att vi sprang nerför. Efter ca två och en halv kilometer blev jag plötsligt rejält snurrig. Så pass snurrig att jag fick stanna och ställa mig med huvudet mellan knäna. Efter någon minut släppte det som tur var. Jag gissar på att det var buffen som smet åt lite väl hårt över en blodådra. Det har hänt något liknande tidigare när jag tagit på simmössan slarvigt. Vi bestämde oss ändå får att springa tillbaka mot huset och vidare åt andra hållet för att inte vara allt för långt bort ut i fall att något skulle hända.

1224_c_trail

Någon kilometer söder om stugan hittade vi en stig som vek av in i den fina skogen. Det gjorde även vi. Underlaget bestod mestadels av stenar täckta av blöt mossa. Skogen stod på sin ställen riktigt tät och blicken var konstant fäst två, tre meter framför fötterna. Hade det stått en björn en meter in i skogen hade jag inte sett den. När vi kom fram till ett parti spänger vände vi tillbaka mot vägen. Är det något man givetvis kommer ramla på så är det just blöta spänger på julafton.

Över stock och sten.

Över stock och sten med överdriven axelrotation.

Väl tillbaka vid stugan hade vi samlat ihop elva kilometer och ett par ”härliga” uppförslöpor. Yrseln kom inte tillbaka, vaden kändes helt bra men höftböjaren gjorde sig fortfarande påmind. Summa summarum ändå helt ok med andra ord! Nu är det dags för mer julmat så – till er alla, från oss alla – önskar vi en riktigt God Jul!

Christian gör anspråk på Darwin Awards.

Christian gör anspråk på Darwin Awards. Notera att det som stoppar trädet från att falla är en extremt utdragen elledning.

Annonser
2 comments
  1. På tal om det; jag såg ett you-tube klipp på just detta. En löpare (eller möjligtvis MTB:are) som tittar upp åt höger och ser en Björn ett par meter ifrån stigen. Jäklar vad han skrek….. Hehe! :-D

    • Ja just det! Vi pratade faktiskt om den filmen när vi kutade runt där i skogarna. Ger ju lite extra nerv till det hela. God fortsättning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s