Rarotonga runt från LA – ett rejält uppsamlingsheat.

Nu är det nästan tre veckor sedan det hände något här senast. Mestadels på grund av att Nya Zeeland och Rarotong är underutvecklade vad gäller internettillgång. Hursom, nu är vi i Los Angeles för den avslutande veckan på vår jorden runt-resa, så det är väl på sin plats med en liten catch-up.

Efter cykelturen runt Blenheim på Nya Zealands södra ö hände inte så värst mycket mer. Jag bestämde mig för att vila min ömma högra häl i väntan på bättre tider, men också för att vi snart skulle flyga vidare till paradisön Rarotonga – och där vill man ju kunna springa.

Vi hoppar några dagar framåt i tiden och landar på Rarotonga. Min häl har känts bättre och bättre efter att jag börjat gå i flip-flops eller barfota dagarna i ända. Misstänker att min häl tillslut tröttnade på att befinna sig i samma sko dag ut och dag in vecka efter vecka. Därmed var det dags för ett första försiktigt pass. Det började dessutom skymma så det blev en liten t.o.t-runda på totalt fem kilometer. Hälen gjorde sig inte påmind och den kändes varken bättre eller sämre efter rundan. Bra besked enligt mig.

0419_sunset

Solnedgång bakom öns lilla centralmassiv.

Dagen efter, på lördagen, råkade jag av en slump hamna på den lokala triathlonklubbens sista tävling för säsongen. Det var kul att prata med lite lokala profiler och titta på en lite mer avslappnad tävling jämfört med ITU i Auckland två veckor tidigare. Ett 30-tal person från hela spektret – damelit från NZ till prova-på:are – var med och tävlade. Simningen skedde i den vackra lagunen som omger halva ön och växlingarna på en liten gräsplätt strax ovanför stranden. Tämligen idylliskt. Efter T1 sprang jag de två kilometrarna längs stranden tillbaka hem till familjen.

0420_TriStart

0420_TriT1

Eftersom femman kändes bra var det snart dags för en tia. Den flöt också på fint och hälen var lika opåverkad efteråt som gången innan. Dagen efter var det vilodag från löpningen och vad passade väl bättre än att slumpen spelade in och fick hela familjen till en kick-boxingträning för barn? Ja, inte tränade jag med barnen men i samma lokal fanns ett riktigt härligt ”Rocky”-gym och två motionscyklar (inte lika Rocky). Man trändade till och med bakom galler. Det blev en runda på cykeln följt av en hård genomkörare av benen och simmusklerna.

0424_gymma

Ytterligare en dag framåt var det dags för att äntigen ge sig ut på stigarna igen. Förvisso springer man i gräs mest hela tiden vid sidan av vägen som går runt ön, men nu hade jag planerat att ta mig tvärs över ön längs med en stig över bergen. Tämligen brant och rätt igenom djungeln. Stigen börjar några kilometer från vårt hus så jag fick lite uppvärmning innan det bar av brant uppför. Tyvärr kom jag inte många hundra meter innan stigen i princip var igenvuxen. Visst, det finns inga ormar eller andra farliga djur på ön, men med bara ett par kortbyxor känns det inte jättelockande att springa genom tät halv- till meterhög undervegitation. Så här såg det ut:

0423_jungle

Jag gav upp och vände hemåt igen. 11 kilometer blev det och hälen var fortfarande ok så jag kände mig ändå rätt nöjd. Nu var det dags för två vilodagar inför veckans stora attack: en tur runt ön. Men först blev det två små distansrekord i simning. Någon hade satt ut små markörer på 150 meters avstånd i lagunen så lite då och då körde jag några vändor. Ena dagen blev det 1200 meter och nästa hela 1500 – i öppet vatten utan våtdräkt. Känns bra att äntligen ha gjort en olympisk distans.

Så kom fredag morgon och mitt sista långa långpass inför BUM – de 31 kilometrarna runt ön. Laddad med en flaska Hammer Perpetum, två gels och lite pengar till extra vatten pep jag iväg i soluppgången.

0426_dawn

Det är konstant runt 30°C i skuggan på dagarna så det gäller att utnyttja de tidiga timmarna så gott som möjligt. Som tur var började det dessutom regna efter ett par kilometer. Himlen öppnade sig och under tio minuter öste det ner. Svalt och skönt. Molnen hängde kvar och gav lite solskydd tills jag kommit halvvägs, i höjd med den lilla huvudstaden Avarua med sina 5000 invånare.

0426_petrol

Avaruas centrala bensinstation. Bussterminalen (läs bänken) ligger precis bakom.

0426_midway

Bakåt och framåt exakt halvvägs runt.

Efter stan började molnen försvinna och värmen steg snabbt. Solen började bränna i nacken. Ganska snart kändes det tyngre och vattenförbrukningen stack iväg. Jag var tvungen att fylla på flaskan två gånger.

0426_green

Vy upp mot bergen.

Runt 25 kilometer blev det riktigt tungt även om tempot höll sig rätt konstant runt 6:13-6:15. Sista gelen slank ner vid 27 och därefter var det bara pannben som gällde.

0426_Queens

Bara ett stenkast från oss bor visst drottningens utsände. Inte riktigt samma säkerhet som vid Buckingham Palace.

Väl tillbaka vid huset stapplade jag ner till stranden för att ”kyla” av benen och när jag väl fått i mig lite energi så kändes det genast bättre. Återhämtningen gick tämligen fort och jag drogs inte med några större men mer än en blå tånagel.

0426_tiredJonas

De 31,3 kilometrarna avverkades på 3:16 (6:16-tempo) vilket jag är helt nöjd med, särskilt som både knän och häl höll! Nu blev det vila för hela slanten och dagen efter flög vi till USA och Los Angeles.

0426_map

Tillbaka i mina gamla vardagsskor började hälen protestera igen, så det blev dags för ett par nya löparskor att knata runt i. Efter lite research och utprovning föll valet på mina första Nike – ett par Flyknit1+. De är nästan helt sömlösa och sitter riktigt fint. Verkar vara en bra mängdsko med låg vikt. Fint knallgröna är de också!

0502_flyknit1

Eftersom BUM närmar sig bestämde jag mig direkt för att vila från löpningen hela veckan. Lite synd med tanke på att det finns en hel del fina stigar och rutter att springa här, men jag vill verkligen bli av med ömheten i hälen nu.

Istället har jag hängt lite i hotellets gym. Det är inte helt fy skam att köra spinningcykel uppe på en takterass med utsikt över både pool och hav. Två gånger har det hittills blivit av med efterföljande styrketräning. Som lite ytterligare plåster på såren har det shoppats loss rätt ordentligt; löpkläder, tempobåge till hojen, massor av geléer/näring och en ny våtdräkt (Orca S4). Lika bra att dra nytta av den starka kronan/svaga dollarn när man ändå är här.

Middle aged men in neoprene?

Middle aged man in neoprene?

Sist, men inte minst, blev det ett par armlyft på Muscle Beach tillsammans med de andra (lite mer väldeffade) grabbarna. På söndag bär det av tillbaka till Sverige efter tio fantastiska veckor på resande fot. Det har kanske inte blivit riktigt så mycket löpning som jag hoppats på, men jag har ändå fått springa i massor av nya miljöer, blivit av med mitt löparknä och dessutom lyckats få till tre långpass. Klart godkänt. Vi syns i Sverige!

0503_musclebeach

Annonser
1 comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s