Gästträning i Eskilstuna.

I veckan är jag och äldsta sonen i Eskiltsuna för att hälsa på släktingar. Därför slängde jag härom veckan ut en fråga om bra E-tuna-löprundor på jogg.se. Efter en liten stund hade det trillat in några förslag, men också en inbjudan att hänga med och träna intervaller med Vilsta IK. Sådant låter alltid lockande, framför allt för att det är kul att träffa diskussionsforum-folk på riktigt. Ända problemet är väl att lova att komma och sedan faktiskt göra det. Vi körde upp från Göteborg idag, skulle äta middag hos släkt och så vidare. Ganska många osäkra tidsvariabler med andra ord. Hur som så löste det sig galant. Efter sparrissufflé och stek åkte jag iväg in till Munktellarenan i centrala Eskilstuna.

vilsta_munktell

Jag har inte några utpräglade inomhusskor (en anledning att köpa fler skor!) så det fick bli de minst använda – mina Asics Sky Speed 3. Det är fina att springa i men är tyvärr en halv storlek för små. Inget jag skulle köra långpass i men de funkar helt ok på kortare sträckor, som idag.

Fin färgkombo skor/golv.

Fin färgkombo skor/golv.

Väl där kände jag genast igen min jogg.se-bulvan Niklas som bjudit in mig till kvällens träning. Han visade sig vara en riktigt trevlig prick, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att han är ultralöpare. De har trots allt rykte om sig att vara de trevligaste löparna.

Som sagt, det var intervaller på schemat i kväll. Först två kilometer uppjogg (5:47-tempo) och sedan 10 x 400 meter med halva 400meters-tiden i vila emellan. Jag har i princip aldrig sprungit intervaller inomhus tidigare, och absolut inte på en bana med doserade kurvor, så det skulle bli kul att se vilket tempo jag klarar att hålla jämnt genom hela passet.

Första intervallen sprang jag på känsla utan att titta på klockan. Gick in på dryga 1:40 minuter och förvånade mig själv eftersom det motsvarar en kilometertid på 4:10. Det kändes ändå helt ok så jag bestämde mig för att testa och köra vidare i samma fart. Jag vet att det är väldigt lätt hänt att man drar på i början och får det sjukt jobbigt på slutet. Men hör och häpna, jag sprang på 1:40 med någon sekunds variation hela passet igenom. Helt klart snabbt för att vara mig.

Niklas kutar på – några hekto snabbare än jag.

Niklas kutar på – några hekto snabbare än jag.

Passet avslutades med lite nerjogg i 6-tempo. Nöjde mig med en kilometer då jag kände en svag värk i vänster knä. Jag kände inget under intervallerna och börjar tro att hög fart är bättre än låg. Kan tänka mig att det har att göra med löpsteget och att det är svårare att ha ett bra sådant när man springer långsamt.

När passet väl var färdigt förvandlades löparbanan snabbt till en velodrom när cyklisterna tittade fram.

vilsta_cyklar

Även om det verkar tröstlöst att köra 200-metersvarv efter varv i hög fart förstår jag dem. Alternativet är att sitta på trainern hemma i garaget och trampa som en annan. Här får man åtminstone fartvind och lite spännande omkörningsmoment. Tjipp!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s