2013 – jorden runt med löpskor.

Igår summerade jag året som gått. Idag tittar jag framåt – ut över 2013. Jag tittar på vilka mina mål och ambitioner är och vad som redan är inskrivet i kalendern.

Låt oss börja med det viktigaste och mest spännande: i år åker hela familjen jorden runt. En resa som vi drömt om länge och nu fått möjlighet att göra. Barnen är tillräckligt stora men har ännu ingen skolplikt, samtidigt som jag och Anna har lyckats styra våra jobb till att ge oss tiden att resa. Well, i mitt fall var det enkelt eftersom jag sa upp mig.

Resan kommer gå till Sydafrika, Singapore, Australiens östkust, Nya Zeeland, Rarotonga och till slut Los Angeles innan vi flyger hemåt igen. Vi kommer vara 1,5–2 veckor på de flesta ställen och hyra en lägenhet eller hus att ha som basläger. Löpskorna kommer givetvis följa med. Jag ser fram mot ett antal veckor med spektakulär löpning och massor av nya upplevelser. Tänk dig ett långpass utmed Rarotongas korta kust – en ö med en omkrets på 32 kilometer mitt i Stilla havet. Eller ett distanspass bland vingårdarna utanför Kapstaden, eller i Nya Zeeland för den delen. Har jag riktig tur så lyckas våra stopp till och med sammanfalla med något kul lopp. Tyvärr missar jag Big Sur Marathon längs med Kaliforniens kustväg med någon dag. Det ger mig i och för sig ett skäl att åka tillbaka. Känner du till fina ställen att löpa på längs vår resväg eller har andra bra tips blir jag superglad om du lämnar en kommentar.

jordenrunt

Hur som helst – att resa med barnen och se hur de upptäcker världen är bland det roligast som finns. Att springa på nya ställen är bland det roligaste jag vet. Ni förstår säkert hur bra kombinationen av de två kommer bli. Med lite tur blir det en av livets höjdpunkter för oss alla fyra.

Två lopp väntar i slutet av våren: först ut är Göteborgsvarvet och veckan efter är det dags för BUMs 45-kilometers ultramaraton. BUM startar i Hindås utanför Göteborg och följer Knalleleden till Borås. På den sträckan ska över 1000 höjdmeter avklaras. Det blir min ultradebut och även mitt första längre terränglopp. Lite att bita i med andra ord. Mitt huvudbry nu är hur jag ska prioritera mellan Göteborgsvarvet och BUM. Om jag är i riktigt bra form så kanske GV kan gå som ett sista långpass inför BUM, med risken att jag inte klarar att hålla tillbaka tävligslusten och springer för fort och förstör helgen efter. Dock tveksamt om jag kommer vara i så bra form när jag precis har varit ute på resa i nästan tio veckor. Misstänker att jag under resan inte kommer kunna klämma mil som när man är hemma. Behöver jag välja ligger BUM högre på listan och GV får stryka på foten. Gissar att det kommer gå av stapeln även 2014.

Ett terränglopp jag verkligen skulle vilja springa, men ännu inte anmält mig till, är Swissalpines K42-distans. 42,2 kilometer i alpmiljö med 1840 höjdmeter upp och 1680 meter nerför. Det är Europas ”högsta” maraton och ska dessutom vara väldigt vackert. Att springa en vanlig mara på fyra timmar motsvarar sju timmar på Swissapline K42 läste jag någonstans. Det finns också en längre distans på 78 kilometer med 2650 höjdmeter, men det är att ta sig vatten över huvudet nu. Med en genomförd K42:a i ryggen skulle det dock inte vara en omöjlighet under 2014.
Att springa detta lopp är ett större projekt än många andra lopp. Eftersom det är alperna vi pratar om är det ett höghöjdslopp, vilket innebär att man bör vara där en vecka innan för acklimatisering. Som tur är ligger det i slutet av juli, så kan man göra det till en familjesemester kanske det går att sy ihop.

Jag vill springa mer terräng i år. Det enkla skälet är att upplevelsen generellt sett är större ute i det fria än i stadsmiljö. Jag triggar dessutom mer på tillryggalagd distans än maximal fart vilket lirar bra med terränglöpning. Det ska dock inte tolkas som att jag inte tänker bli snabbare, för det ska jag, men jag vill hellre kunna springa en 80–100 kilometers-ultra än att fokusera på mitt personbästa på fem kilometer – om jag måste välja.

Jag måste välja. Det finns för många roliga lopp och tävlings- och träningsformer för att hinna med allt. Lite vill man också spara till kommande år. Till exempel har jag inte bestämt mig för hur jag ska gå vidare med triathlon. Som det är nu kommer jag träna simning och cykling för att det är kul och för att det hjälper mig bli en bättre löpare, men jag kommer förhoppningsvis ändå ställa upp i någon tävling under året. I bästa fall kanske jag är i form för Tjörn Triathlon som är en halv ironman-distans (1,9 kilometer simning, nio mil cykling och en halvmara på slutet) och går av stapeln sista helgen i augusti. Hade varit en riktigt kul uthållighetsutmaning. Samtidigt är det ingen mening med att låsa sig helt. Vem vet vad som kommer vara kul om ett halvår?

Jag fick blodad tand på maratondistansen i och med min debut i Amsterdam. Nästa inbokade mara är Berlin i slutet av september. Alla säger att det är en av världens bästa maror så det ska bli himla kul. Mitt mål är att springa på under fyra timmar. I Amsterdam sprang jag på 4:26:59, så med ett års träning till så bör det inte vara orealistiskt.

Som ni ser finns det ett och annat längre lopp man vill göra. Det börjar bli viktigt att planera hela året så att det inte blir för tätt mellan dem. Det måste finnas tid för vila, återhämtning och ny uppladdning. Annars kommer det bara bli pannkaka av allt. Skulle det fungera att springa Swissalpine i slutet av juli, göra en halv ironman en månad senare för att ytterligare en månad senare försöka sätta nytt PB på maran i Berlin? Eller är det helt enkelt för tätt? Jag kan konstatera att det tog fyra veckor att komma tillbaka efter Amsterdam. Förvisso var det min första mara, men ändå. Ett alternativ hade kunnat se ut så här:

  • 25 maj: BUM45
  • 27 juli: Swissalpine K42
  • 29 september: Berlin Marathon

Ganska exakt två månader mellan varje lopp skulle kunna fungera bra. Det är tillräckligt med tid för full återhämtning, men också tillräckligt nära för att man ska kunna ”surfa” vidare på formen utan att tappa för mycket. Kanske får jag helt enkelt göra någon mindre triathlon-tävling nånstans emellan?

2013 i punktform.

Lopp som jag anmält mig till:

  • Seedingloppet, Göteborgvarvet, 24 mars.
  • Göteborgsvarvet, 21,1 km, 18 maj
  • Borås UltraMaraton (BUM), 45 km, 25 maj
  • Berlin Marathon, 42,2km, 29 september

Lopp jag funderar på:

  • Swissalpine K42, 42,2km, 27 Juli.
  • Tjörn Triathlon, halv ironman, 31 augusti.

PB-mål:

  • 5 km: 22 minuter
  • 10 km: 48 minuter
  • 21,1 km: 1:50h
  • 42,2 km: 4:00h

Prestationsmål:

  • Springa en ultramara.
  • Cykla tio mil som långpass.
  • Frisimma en halv ironman-distans – 1,9 kilometer.

Övriga mål:

  • Gå ner fem kilo till 75 kg, vilket ger bättre förutsättningar för löpningen både ur fart- och skadeperspektiv.
  • Bestämma mig för vad jag ska göra i framtiden – och göra det.

2013 har alla förutsättningar att bli riktigt bra. Jag börjar året i mitt livs bästa form. Jag har mycket tid att träna och vi ska göra vår drömresa. Let’s go!

Annonser
1 comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s