Ett år av förändring – 2012 i sammandrag.

Välkommen till mitt 2012. Det brukar hända en hel del under ett år, men året som gått har varit extraordinärt ur flera aspekter för min del. Jag har:

  • börjat träna mer än regelbundet.
  • gått ner en hel del i vikt.
  • sagt upp mig från reklambyrån jag en gång var med och grundade – utan något nytt att gå till.

Vi tar det från början.

10 januari bestämde jag mig för att det var dags att göra något åt midjemåttet, som hade blivit väl stort. Det var inget nyårslöfte eller så, det bara råkade sammanfalla i tiden. Efter en stadig uppgång de senaste tolv åren stannade vågen på 108kg den där morgonen – 123 cm runt magen. Ok för att jag halvhjärtat gjort några försök tidigare, men nu fick det vara nog.

Jag hatade att springa. Tidigare när jag ”börjat” springa, ofta under senvåren, har jag gett mig ut på tre till fyra kilometer i fart hög nog för att helt ta ut mig. Det är ju skönt när man blir riktigt trött och känner att något har uträttats. Men efter ett par tre pass har knäna alltid börjat göra ont och jag har helt kommit av mig. Jag har varken tränat upp mig eller gått ner i vikt, bara skadat mig. Ganska dåligt om du frågar mig.

Denna gången skulle jag göra det ordentligt och erkänna att jag är en hundraprocentig nybörjare. En f.d. kollega tipsade mig om ett nybörjarprogram på funbeat.se där man börjar med att gå. Gå 15 minuter, spring tre, gå två, spring tre och så vidare tills du varit ute en halvtimme. Successivt skiftar det över mer och mer till löpning. Måste erkänna att det stundom var svårt att hålla sig till schemat eftersom jag vill känna mig trött efter ett pass, men skam den som ger sig. Jag märkte efter ett par veckor att orken började komma, det blev roligare och roligare att springa men framförallt att knäna höll. I slutet av februari sprang jag den första fem-kilometraren på strax under 33 minuter.

Samtidigt började jag äta bättre, med betydelsen mindre portioner, mer fiberrik mat och mindre öl/vin och snacks. Jag räknade kalorierna jag stoppade i mig vilket har varit till stor hjälp. Efter ett tag lär man sig vad olika saker innehåller och kan justera portioner och måltidssammansättningen på stående fot. Ett kilo i veckan försvann.

Framsteg och utveckling.

11 mars sprang jag min första mil någonsin. Mäktig känsla. Fort gick det inte, 1:11:34, men jag sprang hela vägen. Ett par veckor senare skadade jag typiskt nog ena knät i en skidbacke. Sprickor i menisken löd diagnosen med totalt nio veckors vila som följd. Träningen hade blivit en del av vardagen så jag började cykla i väntan på att få springa igen.

Första cykelturen.

Första cykelturen.

I början av juni sprang jag mitt första lopp – Blodomloppet. 10 kilometer på 58:50. Första milen under timmen! Sedan började träningspassen läggas på hög och framme i juli sprang jag min första 50km-vecka. I augusti fick jag hybris och bestämde mig för att börja träna för 50-kilometerslopp, s.k. ultramaraton, och sprang en halvmara varje söndag. Övermod? Nejdå.

Team CP+B på Blodomloppet. Jag syns i min orange tröja.

Team CP+B på Blodomloppet. Jag syns i min orange tröja.

Nu när konditionen blivit märkbart bättre började det bli kul med andra uthållighetssporter, så i mitten av augusti ställde jag upp i en triathlontävling. Jag är kass på att simma och hade en Skeppshult att trampa runt på, men kombinationen av olika discipliner verkade kul. Och det var det! Jag placerade mig i övre halvan av resultatlistan. Ja, nu var vi bara ca 50 deltagare så det kanske inte är en bragd direkt, men jag fick blodad tand och köpte mig en landsvägsracer. Det fina i kråksången är att jag nu också kan cykla som korsträning till löpningen – alltså träning som sliter på andra muskler än de som används när jag springer. På så sätt kan man fortsätta träna konditionen utan att försaka löpvilan. Efter en del rekommendationer blev det en Cannondale CAAD10 och jag blir fortfarande lika glad varje gång jag ser den. Visst är den snygg?

CAAD10

Man kan väl säga att årets investeringar är en lång utdragen historia i diverse träningsprylar. Allt från löpkläder och skor i mängder till cykel, klockor, rehab-redskap, simträningshjälpmedel, hantlar och gymprylar. Vem sa att löpning inte är en materialsport?

Apropå triathlon och simträningshjälpmedel anmälde jag mig i oktober till en nybörjarkurs i crawl hos Triathlon Väst. Jag har aldrig kunnat simma crawl/frisim så det kändes befogat. Tolv timmar på tre veckor fick mig att inse hur mycket teknik det är, men också hur kul det är när man börjar få lite grepp om det. Simning är även ett grymt komplement till annan träning eftersom det saknar all form av stötbelastning eller annan belastning på knäna. Samtidigt tränas syreupptagningen eftersom du inte kan andas när du vill. Nu är jag medlem i klubben och försöker vara med på simpassen så ofta jag kan.

21 oktober sprang jag mitt första maraton i Amsterdam. Efter lite grupptryck hade jag anmäldt mig sex veckor tidigare. Som tur var tränade jag redan för distanser längre än 42,2 kilometer så det var ingen större fara på taket. Det var en mäktig upplevelse och definitivt en milstolpe av större mått. Jag sprang hela vägen runt och kom i mål 4:26:59, tre minuter under mitt mål. Känslan av att verkligen ha presterat var överväldigande och jag kan rekommendera alla som tänkt tanken att verkligen springa ett. Vill du läsa hur det var före, under och efter loppet är det bara att klicka här. Mitt nästa maraton springer jag i Berlin 29 september.

Från välgödd reklambyrå-VD till arbetslös löpare.

Samtidigt som allt detta med löpning och träning hände började jag krokna på jobbet. Jag var med och grundade reklambyrån för drygt tolv år sedan och hade varit VD de sista åren. Man kan utan överdrift säga att det varit en stor del av mitt liv. Men under våren blev det svårare och svårare att uppbåda den energi som krävs för att göra jobbet, kollegorna och organisationen rättvisa. Jag började fundera på vad jag kunde göra för att förändra min situation, men efter mycket om och men kom jag fram till att det ända rätta var att säga upp mig. Bristen på energi var hjärnans sätt att säga att det var dags för något annat och då är det bara att inse fakta. När fröet väl fått fäste går det inte att gå tillbaka.

När jag väl beslutat mig lovade jag mig själv att ge mig lite ställtid. Tid att fundera på vad jag vill göra de kommande åren, och att inte direkt hoppa på något likartat jobb. Det är inte otroligt att jag kommer jobba på en reklambyrå i framtiden, men då har jag åtminstone kommit fram till att det är vad jag vill göra och inte bara kört på i gamla hjulspår. 6 november gjorde jag min sista dag på Crispin Porter & Bogusky här i Sverige och i slutet av november höll jag tillsammans med några andra en liten föreläsning på temat förändring mitt i livet. Här kan du se den lilla ”dokumentär” som gjordes.

cestlavie

Nu har det gått nästan två månader sedan jag slutade. Jag funderar på vad jag ska göra framöver och försöker träffa mycket folk i största allmänhet. Jag har passat på att laserbehandla mina ögon mot närsynthet. Jag tröttnade rätt rejält på att antingen springa i glasögon eller behöva pilla med linser var och varannan dag. Nu ser jag bättre än vad jag gjorde med glasögon och har dessutom en sak mindre att tänka på när jag ska träna.

Givetvis har jag tränat lite mer – framförallt simning och styrka då jag drog på mig ett löparknä i Amsterdam. Men jag har också fått möjlighet att vara mer med barnen och familjen vilket känns otroligt bra. Även om det ofta är vardagstjatigt ska man inte underskatta värdet i att kunna både lämna och hämta på dagis och skola.

Året i siffror

Så, hur såg då året ut i siffror? Är det något man får gott om när man tränar är det just siffror.

Jag har gjort 104 löppass, 22 cykelpass, 16 simpass och 32 styrkepass (som jag började logga först i september).

Jag registrerade mitt första löppass 1 februari och har sedan dess haft 20 viloveckor beroende på skador (16v), sjukdom (2v) och maraton-återhämtning (2v).

Jag har sprungit 819 kilometer vilket är strax över halva Sveriges längd. På cykeln kom jag 527 kilometer.

Personbästan i löpning (tempot inom parentes):

  • 5km: 24:42 (4:56) december
  • 7km: 35:32 (5:04) december
  • 8km: 40:42 (5:05) december
  • 10km: 54:39 (5:21) augusti – nästa PB att putsa.
  • 42,2km: 4:26:59 (6:20) oktober

Genomförda lopp:

  • Blodomloppet (10 km)
  • Kaprifoljoggen (8 km terräng)
  • Kungsbacka365 (Triathlon)
  • Midnattsloppet (10 km)
  • Amsterdam Marathon (42,2 km)
  • Finalloppet (10 km terräng)

Jag springer komfortabelt lite längre sträckor i 5:15-5:30-tempo. För ett halvår sedan gick det 30 sekunder långsammare, minst.

Jag har gått ner från 108 kg till 79,2, alltså nästan 30 kilo på 51 veckor. Midjemåttet har minskat från 123 cm till 95 och BMI har sjunkit från 31,6 till 23,1.

Men siffror i all ära – framför allt är jag i mitt livs form och känner mig som en ny person med alla möjligheter framför mig. Man kan konstatera att en förändring sällan kommer ensam. Klyschigt? Ja visst! Nu ser jag verkligen fram mot 2013 och i morgon kommer jag berätta mer om planerna.

Tack för alla glada tillrop under året, både här på bloggen och i det fysiska livet.

Gott nytt år!

Annonser
7 comments
  1. vilmont said:

    Väldigt bra, och väldigt inspirerande läsning, Jonas!

    I mina tidiga år runt 20-22 år gick jag från 94 till 74 och vilken fantastisk förändring det var för kroppen/orken/psyket. Kul att du gör något av dina framsteg för att motivera andra.

    Efter att ha läst denna krönika väntar jag bara på att få plocka ut min cykel, Richmond SLR Pro, ur garaget igen (http://instagram.com/p/PQyYFMkJbG/).

    Kör hårt!

    /Svante

  2. Tack Svante! Ja visst gör vikten skillnad – åt båda håll så att säga. Ja, det ska bli fint att få komma ut ur garaget med cykeln vad det lider.

    Gott nytt år på dig!

  3. Jessica Linder said:

    Helt fantastiskt starkt! Jag hade lite av en liknande ”resa” för ett par år sedan. Jag lovar – det blir bara bättre :)

    Ha nu ett hejdundrande Gott Nytt År!

    Kanske springer vi förbi varandra nästa år… :) ?!

  4. Det låter lovande Jessica! Du springer inte så lite själv vad jag kan se.

    Ha ett riktigt gott nytt år så springer vi säkerligen på varandra framöver!

  5. guthed said:

    Jag är – hands down – sjukt jävla imponerad. Gott nytt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s