After dagis och bränd löparskinka.

I morse efter dagislämningen skulle det springas på uppmaning av C. Sagt och gjort. Man får en del underliga blickar från dagispersonalen när man dundrar in i löpkläder, snön yrandes omkring sig och en overall-inbakad treåring under armen – ”Springer du NU?”.

Eftersom snön låg djupare idag fick det bli Montrail Rouge Racer:ersarna på fötterna. De har gott om gummidubbar och tar bra, men nackdelen är att hela ovansida i princip består av ett lager mesh. Det blir ju lätt och så, men man är inte sugen på air condition när det är -7°C och snö. Men skit samma, jag röstar på grepp före värme när det ska kort-springas.

montrail_under_snow

harspår

Nästan hemma kom en hare springandes, men trots dubbar hade jag inte en chans.

Hur som haver rullade det på ok. Eftersom det var mer snö än senast gick tempot ner lite – drygt 15sek/km. Vi la på en kilometer och kom upp i sex. Jag blev väldigt lättad när vänster knä gjorde sig ännu minde påmint jämfört med i måndags. Det känns orimligt att gårdagens optimerade benlyft gjorde susen på så kort tid, så kan det bero på att Montrailsen är något plattare än Kayano-sulorna?

Angående optimerade benlyft: prova att lyfta benet snett bakåt nästa gång du gör benlyft liggandes på sidan. Kan med fördel göras mot en vägg som du presser hälen mot när du lyfter. Bränner som bara den i Gluteus Medius – eller skinkan som man säger. Och bränd skinka är bra för löparknä, hur konstigt det än låter.

Nästa gång får det bli 7km gissar jag.

villasuburb_snow

Och sol blev det till slut – 09.15 i villaförorten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s