Ledig dag är dubbelpass-dag.

Igår var inte bara första lediga dagen, utan också första dagen med fint morgonväder på mycket länge. Lite kyligt, men inget regn och därmed hyfsat torra vägar. Vad betyder det? Joooo, cykeldags!

Det känns som en evighet sedan jag senast hade möjlighet att ta en tur – ja, i varje fall en månad sedan. Vädret, kvällsmörkret och andra aktiviteter har effektivt motverkat lite fartvind på sistone. Men så kom en ledig dag kombinerat med fint väder. Temperaturen låg runt 2-3°C så det var bara att dra på vintercykelbyxor, armvärmare, handskar och mössa.

Turen gick runt Fiskebäck, mot Järnbrott och ner mot Hovås. Mötte ett antal cyklister som låg och körde utmed Särö-banan – lite förvånande givet att klockan var runt 11 en vanlig vardag. Väl i Hovås vände jag och begav mig in mot stan via Dag Hammarsköld-leden och Linnéstan. Vid Järntorget svängde jag väster ut och begav mig hemåt längs med hamnen. I normala fall är hamnen en tråkig transportsträcka där långtradare och Stena Line-anläggningar passerar revy i två omgångar. När det blåser blir det etter värre. Nu blåste det mer än vanligt och tempot gick ner med åtminstone 30 sekunder. Ett segt pass blev segare. Det känns att benen inte är cykelpigga efter mitt ofrivilliga uppehåll, men det blev ändå en vända på strax över 33km tillslut. Gott så.

En nära vän.

Eftersom vädret och temperaturen knappast kommer bli bättre framöver har jag köpt en trainer. Den ligger fortfarande nedpackad, men kommer tas fram och testas nästa gång vädret säger nej till landsväg. Ser fram mot många timmar i garaget i vinter. Kommer att ha lyssnat igenom internets alla podcasts när våren kommer.

Efter cykelturen blev det lunch och en timmes vila innan det var dags att dra till simhallen. Drygt två veckor sedan senast. Då var det tungt. Nu skulle jag fokusera på att hålla emot med bålen, ned med huvudet lite mer och på så sätt få upp benen.

Började med några längder utan fokus, bara körde på. Sedan simmade jag 2-3 längder med dolmen för att få in känslan av bra läge med benen, och trots att de bara flyter med blir farten högre. Antar att det betyder att mina ben motarbetar mig när jag simmar utan hjälpmedel. Passet kändes ändå bra i sin helhet. Tycker att jag fick ihop det med benövningar och ok crawl inkl. andning. Men det är bara att köra på. Ända vägen framåt.

Dolmen är den blå skumplast-blobban uppe till vänster.

Idag blev det en sväng förbi gymet för att få lite rehab-stretch och skumrulle-tid. Jag gör framsteg – nu kan jag rulla utan stöd av det andra benet. Det ömmar en del, men är hanterbart. Blev också en omgång biceps/triceps och axlar när jag ändå var där.

Helgen blir årets sista i sommarstugan. Det börjar bli hög tid att stänga ner inför vintern. Även om det är finfin löpning där kommer jag lämna skorna hemma. Mina knän behöver vila och jag vet hur det blir om skorna åker med – ”måste nog testa knät lite och se hur det känns” – och så ska vi inte ha det. Nästa helg är det ultraintervaller trots allt. Tjipp!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s